I dag är det den Internationella handikappdagen. Sveriges Hembygdsförbund arbetar sedan flera år för att öka tillgängligheten till Sveriges rika kulturarv, men föreningarna behöver ekonomiskt stöd för kostnadskrävande åtgärder.
Ungefär 20 procent av befolkningen har någon form av funktionsnedsättning. Enligt Myndigheten för delaktighet uppger fyra av tio att de ofta eller alltid upplever brister i tillgängligheten vid kulturevenemang. Det är en oacceptabelt hög siffra, som visar att mycket återstår innan Sverige kan leva upp till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Nu skärps dessutom kraven. Från 2015 ändras lagen genom att funktionsnedsättning ska betraktas som diskrimineringsgrund i Diskrimineringslagen. Regeringen har tidigare beslutat att alla enkelt avhjälpta hinder i offentliga byggnader ska vara åtgärdade 2016.
Sveriges Hembygdsförbund arbetar för att kulturarvet ska vara tillgängligt för alla människor, oavsett bakgrund och avsätter årligen omkring en miljon för olika insatser. Sedan 2006 pågår ett arbete med inventering av landets drygt 2 000 hembygdsföreningar och hembygdsgårdar. En tillgänglighetskonsulent har besökt åtta hembygdsföreningar i Norrbotten och totalt nära 500 hembygdsgårdar och museer i hela landet.
Inventeringen visar att många enkelt avhjälpta hinder ute på hembygdsgårdarna kan åtgärdas av föreningarna själva. Det handlar till exempel om att anpassa trösklar för rullstolsburna, skylta tydligt vid ingångar och handikapparkeringar eller att kontrastmarkera trappor för att underlätta för synskadade.
Funktionshindrade har dock olika behov och ibland är behoven motstridiga. Ibland är det omöjligt att göra ombyggnationer och då måste kunna skapa delaktighet genom pedagogiska metoder.
Sveriges Hembygdsförbunds arbete för tillgänglighet till det lokala kulturarvet ger resultat. Flera föreningar har förbättrat tillgängligheten. Men det finns behov av ekonomiskt stöd från samhället för mer kostnadskrävande insatser som hissar, anpassning av toaletter, parkeringsplatser för färdtjänst med mera.
Det behövs också stöd för pedagogiska hjälpmedel som till exempel audioguider och taktila modeller för kulturmiljöer som inte kan anpassas utan att man påverkar det kulturhistoriska värdet.
Om Sveriges rika kulturarv ska bli tillgängligt även för den stora gruppen människor med funktionsnedsättningar krävs att kommuner, landsting och länsstyrelser bidrar i ökad utsträckning.
Det gäller inte minst alla de byggnader och miljöer som förvaltas av ideella föreningar runt om i landet. Satsningar på ökad tillgänglighet gynnar alla människor.