90 miljoner är lite pengar i Region Norrbottens totala budget. Budgetposterna ”regional utveckling” respektive ”kultur” representerar tillsammans under 5 procent, men gör enorm skillnad för aktörer och medborgare som är intresserad av ett progressivt, utvecklande län – ett Norrbotten i tiden. Låt oss, valåret till ära, se på frågan ur ett medborgarperspektiv.
Norrbottens kulturutbud ger oss möjligheter att se livet, tillvaron och vår historia ur fler perspektiv än den utsiktspunkt vi själva förfogar över. Är inte det än mer väsentligt för oss som lever här på nordlig nejd? Nog vill vi omfatta andra verkligheter än vår egen? I grunden är människan nyfiken och kultur i alla dess former ger oss möjlighet att förstå fler världar än den vi befinner oss i. En tröst, en stunds underhållning, en provokation, ett uppvaknande: oavsett känsloläge berikas och berörs vi.
Norrbottensteatern erbjuder oss detta via sommarens Shakespeare på Hägnan; bokbussarna som besöker länets alla byar likaså; Norrbottensmuseums utgrävningar i Kyrkbyn ger perspektiv; dans- och musikföreställningar på turné utmanar och roar; dokumentärfilmer finansierade av Filmpool Nord stämmer till eftertanke; Ájtte i Jokkmokk, Havremagasinet och Tornedalsteatern vill vi inte vara utan; BD Pops popkonsulenter gör skillnad för löftesrika musiktalanger i länet och nog ser vi alla fram emot länskonstmuseet i det nya Stadshuset i Kiruna – och så vidare, detta är endast ett axplock.
Alla Norrbottens kommuner och därmed länets invånare får idag del av de regionala pengarna – och är beroende av de 90 miljonerna. Här finns ingen marknad eller mecenat att ställa sitt hopp till. Varje omfördelad krona från kultur/regional utveckling innebär i realitet 3 kronor minus då dessa pengar matchas mot statliga och europeiska medel samt genererar effekter i länets näringsliv. Försvinner Region Norrbottens pengar är skadan skedd och konsekvenserna omfattande.
Kultur ger oss och våra barn möjligheter till stimulerande upplevelser och att utforska och växa i oss själva. Vi vill inte leva i ett län där ett redan begränsat kulturutbud krymper. Och vad händer med den självbild av Norrbotten som vi så omsorgsfullt försökt förändra? Konsekvenserna blir snabbt påtagliga även inom besöksnäringen: vad är egentligen värt en omväg till Norrbotten?
Vi ifrågasätter om det går att omfatta kostnaden för att nedmontera en kulturell infrastruktur. Vi påstår att det drabbar regionens tillväxt och vår livslust. Avfolkningen accelererar: vem vill bo i ett län som inte tar hand om sin kulturella potential och inte tycker att invånarnas välmående och trivsel är viktig? Humankapitalet förtvinar och den mentala kartan krymper. Det är inte det Norrbotten vi vill leva och verka i.