LKAB:s Anders Lindbergskriver i sitt bemötande av vår debattartikel i NSD att bolaget inte har hotat småhusägare med expropriation (tvångsinlösen), när de inte vill sälja. Sedan säger LKAB att bolaget inte har lovat att inte tillgripa markanvisningsförrättning (en annan slags tvångsinlösen) för att tvinga till sig småhusägarnas hus.
Det är ju ingen skillnad! Hot om tvångsinlösen som hot om tvångsinlösen. Oavsett vad kan man konstatera att löften från LKAB:s sida inte är särskilt mycket värda.
Ersättningen för husen vid expropriation och markanvisningsförrättning är densamma. Efter ersättningen från LKAB kan en småhusägare i Kiruna tvingas ta nya banklån på cirka 1,5 miljoner kronor för att kunna bygga sig ett liknande hus. Samtidigt kommer LKAB att bada i pengar tack vare gruvutvidgningen. Var ligger rättvisan i detta, LKAB?
Sedan antyder LKAB att gruvan kan läggas ned om bolaget inte kan få använda markanvisningsförrättning för att komma åt husen billigt. Det är rent svammel. Malmen under Malmberget och Kiruna är värd hundratals miljarder och att ge de boende likvärdiga ersättningsboenden kostar inte ens ett par procent av malmvärdet.
Detaljplanerna hindrar LKAB från att billigt tvångsinlösa hus genom markanvisningsförrättning. Det är därför oerhört viktigt att kommunpolitikerna i Gällivare och Kiruna inte upphäver en enda detaljplan förrän LKAB har tagit på sig att betala ersättning för husen enligt nyckel mot nyckelprincipen; att LKAB står för likvärdiga bostäder.
Om detaljplanerna upphävs i förtid, kommer LKAB att hota med markanvisningsförrättning och försöka upprepa blåsningen av småhusägare på Elevhemsområdet i Malmberget; ersättningar på en lägre nivå till en grupp småhusägare och nya hus till en annan grupp småhusägare.
Billigare för LKAB, men inte rättvist och hederligt. Skämsfaktorn är hög, LKAB.