µ Svar till Per-Erik Johansson, NSD Debatt den 21 februari.
Per-Erik Johansson från LO Norra Sverige påstår sig vilja avskaffa sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin och ersätta den med gamla typer av så kallade plusjobb. Johansson bortser då från att det var färre av de som hade plusjobb som gick vidare till arbete eller studier i jämförelse med vad som gäller för de som idag är i sysselsättningsfasen.
2012 gick 9460 personer, eller cirka 23 på procent av alla deltagare från sysselsättningsfasen vidare till studier eller arbete. Motsvarande siffra för de gamla plusjobben var 18 procent och dessa omfattade dessutom betydligt färre personer. Under den första delen av 2013 gick cirka 4000 personer gick från sysselsättningsfasen till ett arbete. 87 procent av deltagarna är också nöjda med den insats de fått.
De personer som deltar i sysselsättningsfasen har varit borta från arbetsmarknaden under väldigt många, i genomsnitt sju, år. När Socialdemokraterna styrde Sverige så gjordes väldigt lite för att hjälpa dessa grupper utan många blev ofrivilligt förtidspensionerade bara för att lyftas bort från arbetslöshetsstatistiken. Så ska vi inte bedriva arbetsmarknadspolitik i Sverige.
En aktiv politik för fler jobb och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden kräver många olika typer av åtgärder för olika typer av människor. En av Alliansregeringens största arbetsmarknadspolitiska insatser är nystartsjobben. Till skillnad från vad som gällde för de gamla plusjobben så har alla unga och äldre som varit arbetslösa rätt till ett nystartsjobb efter ett halvårs arbetslöshet. För övriga är nystartsjobben en rättighet efter ett års arbetslöshet. Under S tid vid makten var genomsnittstiden innan man kom in i plusjobb två års arbetslöshetoch inte ens då var den enskilde garanterad en plats.
Det är märkligt att LO Norra Sverige väljer att prioritera att återinföra de plusjobb som nådde få, inte var rättighetsbaserade och som inte ledde vidare till jobb och utbildning.