Luleå – en stad med stor cykelpotential

”Luleå är en bra cykelstad”. Så står det på kommunens egen hemsida. Men att bara intala sig någonting räcker inte för att det ska vara sant. I Luleå saknas fortfarande det övergripande tänkande som krävs för att på allvar kunna kalla sig för en bra cykelstad.

Norrbottens län2013-07-26 06:01
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Trots att Karl Petersen varit ute och cyklat i Luleå i snart tre mandatperioder prioriteras fortfarande inte hållbara transporter i kommunen.

Att cykla borde vara fantastiskt. För humöret, klimatet och hälsan. Men när jag för knappt ett år sedan flyttade till Luleå för att jobba på universitetet tog det mig fyra timmar att hitta från Bergnäset till Porsön. Jag tvingades forcera höga kanter, väja ut i vägen när cykelvägarna plötsligt tog slut och tvärbromsa när asfalten var avgrävd och utbytt till grovt grus.

Jag kom då direkt till Luleå från Malmö, Sveriges kanske bästa cykelstad. Det var ett tufft uppvaknande och det svider att läsa att ”Luleå är en bra cykelstad”. Det ska vara enkelt och smidigt att ta cykeln, oavsett om du är turist eller infödd. Helst ska det vara lättare än att ta bilen, särskilt eftersom Luleå kommun vill att cyklingen ska öka.

Enligt nya siffror söker 23 000 svenskar vård efter cykelolyckor varje år och 3 500 av dem skadas så allvarligt att de måste stanna på sjukhuset längre än ett dygn. Skrämmande siffror men föga förvånande: mycket krävs av cyklisterna. De måste ständigt vara uppmärksamma på otydlig skyltning, cykelbanor som upphör och ofta även gående på kombinerade gång- och cykelbanor.

Ändå finns möjligheterna där, inte minst de outtröttliga Luleåborna som envist cyklar i ur och skur. Men satsningarna uteblir och det måste förändras. Vi kan inte längre fortsätta att se cyklister som några andra klassens trafikanter medan bilisterna är norm och ofantliga summor satsas på nya bilvägar – inte när siffror pekar på att fler cyklister än bilister skadas årligen i trafiken.

Det Luleå saknat i många år är ett strategiskt arbete för att utveckla de möjligheter som finns. Cykeltrafiken har ofta kommit in sent i planeringen av ett bostadsområde och cykelbanor verkar ha lagts där det funnits utrymme över. Här krävs i stället resurser och planering ur ett helhetsperspektiv, där olika förvaltningar jobbar tillsammans.

Det behövs sammanhängande cykelbanor som inte blandas med gående, där skyltningen är tydlig, men också en attitydförändring. Luleå har trots allt alla förutsättningar för att bli en bra cykelstad.