Trettioårige Luleåbon och svensk- kurdiske människorättsaktivisten Fardin Wally Teimori ansökte om asyl i Sverige redan i november 2005. Teimori flydde till Sverige från det numera IS-kontrollerade Irak. Nu har Migrationsverket beslutat att avvisa Teimori till ett land han han aldrig vistats i, nämligen Iran.
För mig är det mycket tydligt att Luleåbon Teimori är en politisk aktiv asylsökande. Under de gångna tio åren har jag många gånger sett Teimori demonstrera utanför Irans ambassad. Teimori är dessutom anhängare till det i Iran förbjudna Kurdistans Demokratiska Parti i Iran (KDP-Iran). Hans deltagande i de offentliga protesterna har uppmärksammats och filmats av den iranska ambassaden i Stockholm.
Fardins situtation är mycket allvarlig. Sedan Hassan Rouhani valdes till president sommaren 2013 har jag noterat en alarmerande utveckling vad beträffar mänskliga rättigheter i Iran. The Human Rights Organization of Iran, som har sin bas i Norge, meddelade nyligen att under Hasan Rohanis presidentskap att 1193 personer avrättades. FN:s särskilde utredare för mänskliga rättigheter i Iran, Dr Ahmed Shaheed, meddelade nyligen att Iran har näst högsta antalet avrättningar i världen, efter Kina. I iranska grundlagen betraktas protester och demonstrationer såväl i som utanför Iran, som ett hot mot den nationella säkerheten och brott mot allmän ordning och vem som deltar kommer att ställas inför en livstidsdom, tortyr och eller dödsfall, i vissa fall enligt artikel 286 i den islamiska strafflagen i Iran. Majoriteten av dessa är kurdiska aktivister.
På senare tid har jag sett två obehagliga trender ifråga om mänskliga rättigheter i Iran: Offentliga avrättningar, som hade stoppats i januari 2008, efter order av rättsjuristen och ayatollan Mahmoud Hashemi, börjar tillämpas allmer igen i Iran. För det andra döms alltfler politiskt aktiva dömda till döden. Så sent som den 12 december avrätttas 18 kurdiska politiker och människorättsaktivister.
Migrationsverkets beslut att avvisa Tiemori till Iran är oacceptabelt och omänskligt eftersom Fardin aldrig varit I Iran och riskerar livstidsfängelse, tortyr och till och med avrättning vid ett återvändande till Iran. Fardin kan inte leva ett normalt liv i Iran då han ägnat sig åt synlig regimkritisk verksamhet mot Iran i Sverige.
Nu har Fardin gömt sig i tio år i vårt land. Bara det borde vara en anledning Migrationsverket bevilja honom en fristad i Sverige.