Lundgren exploaterar den kvardröjande EU-skepsisen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lundgren baxnar, för han har minsann både varit rapportör, ställt kritiska frågor och är vice ordförande i budgetkontrollutskottet.
Men Lundgrens inlägg bevisar ju just min poäng: Han har i hela den ilskna texten inte ett ord att säga om konkreta krav på förbättringar av hanteringen av EUs medel. Allt handlar bara om vem som har ropat högst om problemen.
Lundgren anser att socialdemokraterna skyddar sina partikamrater och EU:s rykte. Men sanningen är ju att den socialdemokrattiske rapportören Dan Jörgensen i stället genom att sätta press både på kommissionärer som är partikamrater och andra har fått fram konkreta förslag på hur särskilt pengarna i strukturfonderna ska hanteras bättre i framtiden.
Lundgren, å andra sidan, bryr sig bara om att driva frågor för att svärta ner EU:s rykte. Det är det jag menar med "politisering". När kritiken främst riktar sig mot hur medlemsstaterna hanterar EU:s pengar har Lundgren varit påtagligt tyst, och några konkreta förslag till förbättringar har jag inte sett från junilistan.
Samma mönster återkommer den omtalade rapporten om parlamentarikernas hantering av den så kallade sekretariatsersättningen.
För Lundgren har det varit viktigast att hänga ut enskilda parlamentariker, snarare än det rapporten fokuserar på: hur vi ska komma åt bristerna i hanteringen av pengarna. Vad gäller enskilda fifflare menar jag att man snarare bör gå ett steg längre: De ska polisanmälas.
Lundgren anser slutligen att hans mandat handlar om att vara drivande i kampen mot fusk och korruption. Det har jag inget emot.
Mitt mandat handlar dessutom om att verka för en bättre hantering av skattebetalarnas pengar, och det är där Lundgrens intresse verkar ta slut.
Förslag som kan göra EU bättre är ointressanta för en som framförallt politiskt exploaterar den kvardröjande EU-skepsisen.
µ Svar till Nils Lundgren, NSD Debatt den 15 april.