µ Svar till Sven-Erik Österberg, Kent Ögren och Karl Petersen, NSD Debatt den 4 oktober.
Det är naturligt att samarbeta, men när de verkar nöjda samt hänvisar till att det traditionella länsutvecklingssamarbetet från bland annat 1980-talet är det som gäller samt att det nu går bra för Norrbotten finns det dock anledning att bli betänksam.
Även om det nu går bra för Norrbotten, räcker inte det i jämförelse med att under den angivna perioden från 1980-talets början har befolkningen minskat cirka 30 procent i nu framgångsrika kommuner eller orter med bland annat gruvnäring. Det är en allvarlig och tydlig trend.
Om nu vissa delar visar ekonomisk tillväxt och lite av befolkningsökning är inte det tillräckligt för att vända den negativa samhällsutvecklingen.
Jag har i flera artiklar illustrerat problemet med den nuvarande ansvarsstrukturen där makt och medel är för små i nuvarande länsvisa länsstyrelser, landsting och kommunalförbund. Utan utökad makt och ekonomiska medel för att utveckla det regionala samhället blir trenden tyvärr fortsatt negativ.
I avseendet regionernas framtida betydelse har jag efterfrågat kraftfulla regionala beskattningsrätter i syfte att göra det regionala utvecklingsarbetet fri och oberoende av statens bidrag som inte ger landet i alla delar optimala förutsättningar.
Bo Berge från Umeå och tidigare länsarkitekt med god insikt från länsstyrelsen har även synpunkter på den regionala nivån och skriver i en artikel i Västerbottens-Kuriren 5 oktober att ”Först när riksdag och regering når insikt om det ömsesidiga beroendet mellan stad och landsbygd, och tar ett större ansvar
för fördelning av de ekonomiska värdena knutna till landets naturresurser,
kan de övergripande målen för samhällets utveckling nås. I alla delar av landet.”
Jag delar Berges syn i det avseendet.
Berge utvecklar en rad synpunkter på problem i nuvarande ansvarsstruktur, exempelvis statens krav på kommuner, kommunernas otillräckliga medel och resurser, statens lagstyrning där kommunerna saknar rättigheter och staten prövar förslagen.
Länsstyrelsen ska främja länets utveckling och borde arbeta för att få nödvändiga förändringar till stånd avslutar Berge.
Jag menar att Sverige och i synnerhet Norrland bör komma till insikt att makt och medel bör finnas inom respektive landsdel för att åstadkomma en rättvis och hållbar samhällsutveckling. Det demokratiskt rättvisa är att beslut fattas av företrädare eller folkvalda representanter i respektive landsdel eller i sk representativ regionkommun.
När region Skåne som är en av Sveriges redan växande och befolkningsstora storregioner planerar och nu arbetar med att lägga fram förslag att till 2019 utöka nuvarande region med angränsande län, Blekinge, Kronoberg, Kalmar etcetera till en ännu större och mäktigare Sydsvensk region, håller inte nuvarande inställning i norra Sverige att utveckla små regioner eller ha kvar den
länsvisa struktur som fallet är i en hel del av landet.
Bara detta faktum visar det orimliga med dagens ordning.