Sedan ett par år tillbaka kallas åter män till militär repetitionsutbildning med totalförsvarsplikt. Det är i grunden bra och nödvändigt för vårt försvar. Repetitionsutbildning, eller som det hette, repmånad innebär att vi på ett klokt sätt förvaltar den investering som en gång gjordes när soldaten genomgick militär grundutbildning.
Som försvarspolitiker har vi flera gånger mött män som snart tio år efter muck på nytt iklätt sig kronans kläder. De allra flesta uppskattar tjänsten och förstår nödvändigheten, givet det alltmer besvärliga omvärldsläget. Det som inte möter samma förståelse är de villkor som de värnpliktiga får.
Många av dem som idag kallas till repövningar befinner sig i trettioårsåldern. Detta beror på att de senaste värnpliktskullarna utbildades för snart tio år sedan. I den åldern har många små barn hemma och ofta en viktig roll i familjeförsörjningen. Ersättningen som utgår till soldaterna uppgår emellertid bara till 90 procent av deras sjukpenninggrundande inkomst och många av dem har även inkomster över taket i sjukförsäkringen på knappa 28 000 i månaden. Följden blir att en hel del drabbas av ordentliga ekonomiska avbräck på grund av inkallelsen.
För en person som tjänar 35 000 i månaden blir förlusten efter skatt nästan 7 000 kronor på en månads tjänstgöring. Till det kommer ofta också ett ökat tryck på den hemmavarande partnern som kan tvingas att gå ned i arbetstid eller ta semester för att ensam hinna med barn och hem.
Bara principen; att den som tjänstgör till rikets försvar ska tjäna mindre än den som är sjukskriven, är i grunden fel. Rimligen bör hela inkomstbortfallet ersättas på samma sätt som för många politiskt förtroendevalda i landsting och kommuner.
Jag är fullt medveten om att dagens regler är desamma som när värnpliktiga kallades till repövningar på 80- och 90-talen. Men då var det knappt tio procent av de arbetande som slog i taket på sjukförsäkringen medan samma siffra idag ligger på närmare 50 procent.
Försvarsminister Peter Hultqvist har upprepade gånger fått information om dessa missförhållanden, men har ännu inte vidtagit några åtgärder. Försvarsmakten kan inte själv ändra på saken då reglerna om ersättning till totalförsvarspliktiga är författningsreglerade.
När försvarsmaktsövningen Aurora genomfördes i höstas kallades cirka 1 000 värnpliktiga in till repetitionsutbildning. En tredjedel av dessa sökte uppskov och en hel del andra dök heller inte upp. Det finns anledning att tro att även ekonomin för den enskilde har spelat in i detta. Och det är verkligen inte fråga om några stora pengar för Försvarsmakten. Med nuvarande volymer handlar det om ett par miljoner i ett försvarsanslag på runt 50 miljarder.
Att vid äventyr av frihetsberövande straff tvinga enskilda till militär tjänstgöring är dessvärre nödvändigt.
Frivilligheten har inte ensamt varit tillräcklig för att möta försvarets behov och ett försämrat omvärldsläge. Men den politiker som tar plikten för given riskerar att missta sig. Totalförsvarsplikten är ytterst beroende av folklig acceptans och om villkoren inte uppfattas som rimliga kan den snabbt gå förlorad. Även en laglig plikt måste alltid vårdas!
Allan Widman (L)