Med EU försvinner den svenska neutraliteten
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sverige deltar i EU:s bojkott mot den folkvalda Hamasregeringen, en bojkott som innebär ett förfärligt lidande för hela den palestinska befolkningen.
Och så, helt nyligen, kom Pierre Schoris bok "Draksåddens år", där han berättar om de instruktioner han fick då Irak-kriget stod för dörren.
Det var besked från den svenska regeringen att man skulle "ligga lågt", "inte sticka ut hakan" och "ligga i mittfåran".
Sveriges är en del av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Vetenskapliga studier har visat att detta inneburit att Sverige allt mer sällan avviker från EU:s huvudlinje i till exempel FN. Vår röst i världen, som verkligen var något att vara stolt över, har tystnat.
Med det Lissabonfördrag som ska ratificeras av riksdagen i höst förstärks inordningen under EU. Där sägs i klartext att den gemensamma politiken "kommer att leda till ett gemensamt försvar". Sverige förbinder sig att "förbättra sin militära kapacitet" och vi ska delta i ett "permanent strukturerat försvarssamarbete" i EU.
Med andra ord: med Lissabonfördraget försvinner de sista resterna av vår neutralitetspolitik och alliansfrihet.
Man må tycka att utvecklingen är bra eller dålig, men den demokratiska huvudfrågan är denna:
Har svenska folket upplysts om detta?
Har våra politiker berättat att det EU-fördrag som riksdagen ska underteckna i höst bland mycket annat innebär att vår utrikes- och försvarspolitik underordnas EU?
Jag tror inte det, från alla stora partier (tyvärr även mitt eget) hör jag hela tiden samma budskap: "Det är ingen fara. Ingenting kommer att ändras. Sverige behåller sitt självbestämmande."
Jag har hört det förr och jag tror dem inte. När grunderna för ett lands styre förändras ska folket tillfrågas. Folkomröstning alltså!