µ Svar till Irene Gustafsson, NSD Debatt den 14 juni.
Denna debatt tycks närma sig sitt slut. I några avseenden slår Irene Gustafsson i luften och argumenterar mot saker jag aldrig påstått. Jag har inte betvivlat att fastställandet av Socialdemokraternas valmanifest föregåtts av intensivt arbete. Hon tar också åt sig när jag skrivit om ”partier” i allmänhet, inte riktat mot just Socialdemokraterna. Det må vara hennes sak.
Nej, jag känner ingen anledning underordna mig Irene Gustafssons agenda genom att besvara specifika frågor vilka hon för länge sedan kunnat få svar på om hon verkligen velat. Bara att läsa i Frimodig Kyrkas valplattform som finns på nätet.
Men jag börjar misstänka att Irene Gustafsson helt enkelt vill vara okunnig. Då kan hon nämligen fortsätta att odla fördomar om Frimodig Kyrka i stället för att se verkligheten sådan den är. Tydligaste exemplet blir när Irene Gustafsson tar upp min fråga om Frimodig Kyrka skulle göra någon skillnad i till exempel Boden. Hon svarar med egna ord:
”Vi har tre kvinnliga präster i Boden. De skulle nog FK vilja avkraga, trots att de är duktiga präster...”
I Frimodig Kyrkas valplattform står i stället att vi vill söka ”försoning” i ämbetsfrågan. Att man bör undvika att ”höja tonäget” men i stället söka en lösning som ”värnar alla inblandade.” Det är faktiskt något helt annat än ”avkragning.” Irene Gustafssons felbeskrivning av Frimodig Kyrkas hållning är i bästa fall en monumental okunnighet, anmärkningsvärd hos en så erfaren förtroendevald. I annat fall rena fantasier. I värsta fall en uppenbar lögn.
Ska fortsatt debatt vara meningsfull så behöver jag en debattpartner som bygger sin debatt på sanningen, inte en som bekämpar sina egna fantasibilder av sina meningsmotståndare.