Miljöförstöring uppmuntras - med skattemedel
Djurhållningen är en av Sveriges största källor till växthusgasutsläpp och den i särklass största orsaken till övergödningen och bottendöden i Östersjön, hävdar Per-Anders Jande. Foto: Göran Ström
Foto: Göran Ström
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag får vi betala köttets miljökostnader via skattsedeln och kan inte välja bort denna kostnad. Vi har alltså en marknadsskevande subventionering av miljöförstörande livsmedel som tar bort de ekonomiska incitamenten för konsumenter att handla miljövänligt och för producenter att producera miljövänligt. Miljöförstöring uppmuntras och belönas - med skattemedel! En del av kostnaden skjuts dessutom upp på framtida skattebetalare, som kommer att få betala kostnaden för köttproduktionens miljöförstöring med enorm ränta.
Subvention av köttproduktion är också en subvention av ohälsa, eftersom överkonsumtion av rött kött och animaliskt fett är våra största hälsoproblem. Samhällskostnaderna för detta är enorma - många gånger större än jordbrukssubventionerna - och vi ser de fulla effekterna av dessa kostnader på skattsedeln redan i dag. Det är helt orimligt att vi tvingas betala dessa kostnader via skattsedeln.
Enligt grundläggande ekonomiska principer är det självklart att producenter och konsumenter får betala de kostnader som uppstår från dessa aktörers handel. Att ta ut köttproduktionens kostnader genom miljöskatter i konsumentledet innebär alltså en justering för att få till stånd en väl fungerande marknad och minska samhällets och därigenom skattebetalarnas kostnader. Principen bakom detta kallas "polluter pays" eller "förorenaren betalar" och denna princip har de flesta av världens länder, EU och samtliga svenska riksdagspartier ställt sig bakom. När de som förorenar också får betala kostnaden för föroreningarna får de ett incitament att förorena mindre och därigenom minska sina kostnader.
En köttskatt skulle vara såväl samhällsekonomiskt som privatekonomiskt mycket lönsam - helt enkelt för att stora, onödiga kostnader försvinner när man tar bort incitamenten för att förstöra miljön och orsaka ohälsa.
Även konsumenter och producenter tjänar emellertid på att köttet beskattas. På en marknad där konsumenten får betala köttets verkliga kostnader kan konsumenten välja bort de miljöförstörande animaliska livsmedlen och på så vis tjäna pengar. Livsmedelsproducenter kan lägga om produktionen till en större del vegetabilier för att möta den verkliga efterfrågan.
Köttskatt är ingen parti- eller blockpolitisk fråga, utan en logisk konsekvens av åsikter och principer som samtliga svenska riksdagspartier tydligt står bakom.
Köttskatten justerar ett oerhört dåligt konstruerat system som låter skattemedel subventionera och uppmuntra resursslöseri, miljöförstöring och ohälsa. Därför är det förvånande att denna skatt ännu inte införts.
Nu börjar emellertid allt fler politiker över hela den politiska skalan inse behovet av att låta djurhållningen betala sina egna kostnader och lägga fram förslag på hur detta kan ske.
Schablonbaserade miljöskatter på animaliska produkter, miljödifferentierad moms på livsmedel och en generell växthusgasskatt som omfattar livsmedelsproduktionens alla utsläppskällor är några av de förslag som förts fram på senare tid.
Vi hoppas att detaljerna för köttskattens utformning kan utredas under hösten och att vi kan få en blocköverskridande överenskommelse under denna mandatperiod.