Primärvården i Norrbotten befinner sig i ett allvarligt läge. Minskande resurser, en ökande andel vårdkrävande äldre och svårigheter att lösa läkarbristen på hälsocentralerna gör att vi närmat oss gränsen då det inte längre går att garantera en fungerande primärvård med godtagbar kvalitet. Bristen på läkare går ut över patienterna i form av otillräcklig tillgänglighet och minskad möjlighet att träffa samma läkare. Personalen drabbas genom en stressigare arbetsmiljö, vilket ytterligare minskar primärvårdens attraktionskraft och ökar bemanningsproblematiken. Situationen är likartad i många delar av landet och leder till en ojämlik hälsa. För att komma tillrätta med utmaningarna måste primärvården utvecklas.
Läkarförbundet har nyligen genomfört en omfattande primärvårdsenkät i samtliga landsting och regioner. Trots låg fast bemanning anser läkarna i Norrbotten att de har hyggliga möjligheter till både intern och extern utbildning, att de har ett gott kollegialt stöd och att de får uppskattning av chefer. Resultatet visar även att norrländska läkare i hög grad anmärker på svårigheterna att använda IT-systemen och att rapportering till kvalitetssystemen tar omotiverat lång tid, samt att ersättningssystemens konstruktion inte gynnar utvecklingen av nya arbetssätt. Sammantaget ser personalen utvecklingspotential.
Norrbotten utmärker sig främst genom stora problem att bemanna hälsocentralerna i landstinget. För tio år sedan fanns det 130 allmänläkare på hälsocentralerna, nu finns det 90. Den demografiska fördelningen av läkarna, med många äldre, tyder även på att problemet kommer att förvärras om inget drastiskt görs. I dag är 50 procent av tjänsterna i Luleå vakanta, eller bemannade med hyrläkare.
För femton år sedan var den norska primärvården i en liknande kris som den svenska. För att få idéer till att lösa grundproblemen med rekryteringen till allmänläkarkåren och den bristande kontinuiteten studerade norska delegationer andra länder som lyckats bättre. Gemensamt var att deras primärvård bygger på privatpraktiserande läkare som har avtal med myndigheterna, och att alla invånare ska vara listade hos en sådan läkare.
Genom en omfattande satsning genomfördes fastläkarreformen (fastlegeordningen) i juni 2001 och Norge har nu ett system där primärvården sköts, med några få undantag, av små läkarledda verksamheter. Reformen var en stor framgång och utvärderingar visar på att läkartillgången, tillgängligheten och patientnöjdheten har ökat betydligt, framförallt i glesbygd. Fastlegeordningen är en mycket uppskattad reform och så gott som hela befolkningen har sin egen läkare.
Norrbotten och hela Sverige står nu, med bristande kontinuitet och svårigheter att rekrytera läkare till allmänmedicin, inför liknande problem som Norge för femton år sedan. Vi behöver därför en nationell reform av primärvården, där ett tydligt nationellt grunduppdrag definieras och nationella finansieringsprinciper fastställs. Genom en utveckling av det norrbottniska vårdvalet kan vi här uppe redan nu åstadkomma en utbyggnad av primärvården som tryggar kontinuiteten och bevarar styrkorna i det svenska systemet.