I endebattartikel i NSD 25 februari föreslog Bo Hultin (M) att försvarsanslaget skulle höjas från 1,2 till två procent av bruttonationalprodukten, det vill säga till vad Nato kräver av sina medlemmar. I NSD den 6 mars vidhöll Hultin att vi bör gå in i Nato.
Inträdesavgiften till Nato betyder att de svenska försvarsanslagen på längre sikt behöver höjas med 10–12 miljarder per år, till långt över 50 miljarder per år (Krigsvetenskapsakademiens bok Nato – för och emot, 2014, sidan 23).
Men därtill kommer – av ännu större intresse för skattebetalarna – att Nato-anhängarna vill gå in i Nato med den svenska försvarsorganisation som fastställdes i försvarsbeslutet år 2009. Den är underfinansierad. Det krävs ytterligare höjningar av försvarsanslagen.
Om försvarsbudgeten ska kunna inrymma både Nato-avgiften och upprustning av den organisation som fastställdes år 2009 blir det fråga om mycket stora höjningar.
Nato:s två procentiga krav uppfylls med råge – men det är till ringa tröst för skattebetalarna.
Rysslands aggressiva politik är ett starkt motiv för att även Sverige måste öka sin försvarsförmåga. Försvarsminister Peter Hultqvist hör till de mest engagerade förespråkarna för detta.
Men det gäller att välja rätt försvarsförmåga.
Att i nuläget gå in i Nato är dessvärre satsa att på fel försvarsförmåga, en förmåga som passerat sitt bäst-före-datum.
Orsaken till detta är att Ryssland radikalt ändrat sina angreppsmetoder.
Det är inte fråga om något hugskott från president Putin. Den ryske generalstabschefen Gerasimov redogjorde i januari 2013, inför den ryska krigsvetenskapsakademien, för en väl förankrad, långsiktig strategi.
Jag har här sammanfattat huvudpunkterna:
I en konflikt flyttas fokus till ett omfattande utnyttjande av politiska, ekonomiska, informations-, humanitära och andra icke-militära åtgärder. Protester och splittring i konfliktområdet uppmuntras. Först i lämpligt sent skede sätts uniformerade militära styrkor in för att säkra en slutlig framgång. (Putin rustar Ryssland, SMB, 2014, sidan 19)
Det var denna strategi som Ryssland tillämpade vid annekteringen av Krim och som med rysk framgång nu används mot Ukraina.
Om Sverige går in i Nato torde det på intet sätt avhålla Ryssland från att fortsätta att använda sin nya strategi.
Om Ryssland i framtiden har för avsikt att påtvinga Sverige sin vilja i säkerhetspolitiken är det inte osannolikt att Ryssland ser ett svenskt Nato-inträde i nutid som en rysk fördel. Högre svenska försvarskostnåder av den storlek som kan bli aktuell innebär med stor sannolikhet att svenska välfärdsreformer måste minska. Det är en nackdel även för det militära försvaret En klar erfarenhet från början av det kalla kriget är att det måste finnas balans mellan sociala reformer och militär rustning. Vår förste ÖB under det kalla kriget, Helge Jung, skrev under rubriken Försvar och reformer ”... inre frihet, inre trygghet äro ett viktigt bidrag till ett starkt svenskt försvar.” (ÖB 47, sidan 18)
Ett svenskt inträde i Nato betyder att vi avhänder oss ett effektivt sätt att möta den nya ryska strategin – sociala reformer som motverkar protester och splittring. Dessvärre ökar segregationen i Sverige (DN 10 mars 2015)
Ett svenskt inträde i Nato i nuläget innebär att vi ådrar oss stora kostnåder för en tjänst som inte fungerar, att svenska folket invaggas i falsk trygghet och att den ryske presidenten Putin får motiv för att fortsätta att tillämpa sin nya strategi.