Näringslivet i Norrbotten går för högtryck och det sätter press på infrastrukturen. Långtradartrafiken ökar på redan tungt belastade vägar, som exempelvis E10 som har omfattande framkomlighets- och säkerhetsbrister.
Järnvägen brister i både kapacitet och tillförlitlighet. I förslaget till nationell transportplan tilldelas de fyra nordligaste länen 3,4 procent av landets totala transportbudget. Det är alldeles för lite i en region där vägar och järnvägar generellt har lägre standard än i övriga landet.
Norrbotniabanans utbyggnad är tveklöst den investering som skulle betyda mest. En av de hetaste regionerna i Europa skulle ingå i det europeiska stamnätet, det har EU redan beslutat. Trots det har vi ännu inte sett någon byggstart. I Norrbotten ser vi möjligheterna till ekonomisk utveckling som spiller över på övriga Sverige och Europa. Inom EU har man förstått och är beredd att finansiera med upp till 30 procent av byggkostnaden.
Hur hett är då Norrbotten? Motiverar det investeringarna som krävs? Ja, länet har näst högst bruttoregionalprodukt, BRP, per invånare efter Stockholm. Mellan åren 2010-2012 investerade industrin, nära fem gånger mer per invånare i länet jämfört med hela Sverige och drygt åtta gånger mer än i Stockholm.
Om inte det känns tillräckligt varmt, kan nämnas att det sammanlagda värdet av alla varor och tjänster som produceras i länet, beräknas till 150 miljarder kronor per år (2011) och har det senaste decenniet ökat med cirka 10 miljarder årligen. Här skapas jobb och färsk statistik visar att länet upplever sin största befolkningsökning på drygt 20 år.
I Norrbotten har vi gott om plats för fler företag och människor. Förbättrad infrastruktur skulle skicka positiva signaler till nya och befintliga företag att investera. Attraktiviteten i regionen skulle öka.
För besöksnäringen, med Norrbotten som ett av de starkaste tillväxtområdena i Europa, skulle det vara helt avgörande. Det skulle också stärka handeln mellan Norge och Finland och hela Barentsregionen med sina sex miljoner invånare. Exporten av metaller kunde accelereras för att motsvara behovet ute i världen.
Skogsbruket kunde expandera eftersom den minskade kemikalieanvändningen i skogsindustrin kräver färsk skogsråvara och vägnätet i inlandet måste ha god tillgänglighet, dessutom sker stora delar av vidareförädlingen utanför länet vilket ställer krav på transportsystemet till och från Norrbotten.
Järnvägarnas- och vägarnas möjlighet att stödja utvecklingen i norr har sedan länge passerat gränsen för det kritiska. Nu behövs kraftfulla åtgärder. Kapaciteten i transportsystemet måste förbättras för att få lägre kostnader, kortare restider och större tillförlitlighet.
Företagens logistik behöver effektiviseras rejält för att underlätta den regionala och globala handeln. Det leder till större arbetsmarknader, tryggad kompetensförsörjning och fortsatt positiv ekonomisk utveckling. Den samhällekonomiska vinsten skulle öka för Norrbotten, Sverige och EU.
Därför ställer vi nu frågan: När kommer satsningarna på investeringar i transportinfrastruktur, de som näringslivet i Norrbotten ropar efter?
De som leder till fler jobb och ekonomiska tillskott för både norrbottningars och alla svenskars välfärd.