Nu är det nog, vi vill ha lön för mödan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att alla nyfärdiga sjuksköterskor villkorslöst vill in inom landstingets väggar och spruta antibiotika och koppla dropp. Vi ska vara tacksamma för att vi får arbeta och att vi genom en klapp på axeln då vi verkar drivande och verksamhetsutvecklande får känna att vi gör något gott för allmänheten, utan att suga ut skattebetalarnas pengar.
Den krassa verkligheten är att vi trots minst tre års universitetsstudier, lån på cirka 150 000 kronor och ett yrke där ett misstag kan få förödande konsekvenser (och i slutändan leda till att vi får vår legitimation indragen och därmed ej kan verka som sjuksköterska mer) ofta har en lön som understiger den personal vi ska leda, d v s. undersköterskorna.
Vilken chef inom landstinget skulle acceptera att de personer de förväntas vara arbetsledare för, tjänar mer än dem? Vi vill poängtera att vi inte missunnar undersköterskorna deras löneökning, vilken är helt skälig. Nu är det dock vår tur och missnöjet växer inom vår kår.
Många funderar på vad de ska göra i stället och under perioder då det är tungt på arbetet finns inte lönen som någon sporre, utan snarare som ett kvitto på att vi blir utnyttjade. Detta gynnar inte ett landsting som vill verka för en god vård där personalen förväntas vara motiverade till att utveckla och förbättra vårdmiljön.
Vi arbetar alla veckans dagar, året om. Vi har en OB-ersättning som allmänheten inte tror är sann (den är i princip obefintlig). Nu är det dags att alla sjuksköterskor sträcker på sig och visar vilket värde vi har och att vården inte kan bedrivas utan oss.
I stället för att se lönen som ett tabubelagt ämne måste vi prata lön med kollegor, med allmänheten och med cheferna.
Nu är det nog, vi vill ha lön för mödan och när vi får det kommer alla parter se att det betalar igen sig genom oerhört motiverade och duktiga sjuksköterskor som ser en framtid i sitt yrke.
Konstaterade att en nyutexaminerad sjuksköterska har ungefär samma ingångslön som ett biträde på McDonald´s. Efter avdragen studieskuld är det kanske till och med mer lönsamt att steka hamburgare...
Det viktigaste är att få upp ingångslönen, vilket arbetsgivaren är livrädd för, eftersom detta kommer att leda till stort missnöje bland de personer som arbetat 10-20 år och plötsligt blir omsprungna av nya sjuksköterskor som ska skolas in och är i behov av mycket handledning.
Så länge de nyfärdiga går in med skamlöner, kan arbetsgivaren visa på att vi med några års erfarenhet i alla fall stigit någon tusenlapp och därmed borde vara nöjda.
Häromdagen gick en bekymrad landstingsnisse ut och deklarerade för Norrbotten att vi inom 5-10 år väntar en stor ekonomisk kris och att välfärden är hotad. Detta uttalande kommer lämpligt då vi sjuksköterskor precis är i sluttampen av en avtalsrörelse och ännu inte nått ett avtal.
Är det meningen att gemene man ska tycka att vi sjuksköterskor, som ligger på en lön mellan 18 500-24 000 kronor trots att vissa har över 30 yrkesverksamma år, är rätt värderade och ständigt ska stå tillbaka på grund av att landstinget går minus? Nej, nu gör vi som gubbarna i gruvtolvan och trycker på stoppknappen!
Nu bör vi också ha en del av den berömda kakan och inte bara smulorna!
Upp till kamp för en god vård där sjuksköterskor kan växa på sin arbetsplats och få en skälig lön samt möjlighet till att göra karriär inte bara ansvarsmässigt utan även lönemässigt.