Svar till Yvonne Stålnacke och Anne Karlenius, NSD Debatt den 4 juli.
Räddningen förvem? Luleå kommun? Vi behöver mångfald, mångfald är viktigt för vårt samhälle. Men varför just till Luleå kommuns äldreomsorg när det finns andra arbetsgivare som skapar ännu bättre förutsättningar för dessa nysvenskar?
Kommunledningen satsar sina kort på ”räddningen”, vilka består av människor som oftast har sämre arbetsvillkor att jämföra med. Nu förväntas de fylla det enorma behovet av arbetskraft inom främst äldreomsorgen. Vårdjobb som våra egna ungdomar ratar på grund av att de tvingas acceptera dåliga arbetsvillkor i form av urusel grundlön, jobba varannan helg, ett ob-tillägg som många skäms över att berätta om, utebliven egenpåverkan, tungt och slitigt och sist men inte minst det politiska (S)-sveket om delade turer.
Nu måste våra kommuner krypa till korset, efterfrågan bara ökar och behovet överstiger vida tillgången på arbetskraft. Nu måste förändringens tid vara inne. En skälig lön och en skälig arbetsmiljö åt alla som vill våga satsa på att trygga den gamles välfärd.
Nysvenskar är oftast jättebra på att vårda äldre. De äger vanan och respekten att både se och lyssna till äldre människor, det har deras föräldrar lärt dem.