Nu stoppar vi mackdöden
Foto: Anders Gustafsson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men läget är långt ifrån hopplöst. Med gemensamma ansträngningar kan vi rädda kvar många av våra landsortsmackar. Vi gör det möjligt för entreprenörer att få stöd för serviceverksamhet, vi ser över ansvarsfördelningen när det gäller saneringen och vi lägger grunden för en ny landsortsbetonad tillväxtbransch i alternativa drivmedel.
På senare tid har en hätsk diskussion förts om våra mackar. Nedläggningarna av de små bensinstationerna skylls ofta på den så kallade pumplagen som går ut på att de måste erbjuda miljövänligt bränsle. För att kunna sälja etanol eller biogas krävs kostsamma nyinvesteringar.
För många mackägare med små marginaler kan det verka mer logiskt att lägga ner i trakter där investeringarna förväntas ge dålig avkastning.
Pumplagens effekter är dock kraftigt överdriva eftersom de mindre bensinmackarna undantas från regeln och de större har goda möjligheter att söka dispens.
Tyvärr har många felaktiga rykten spridits om lagen av stora bensinbolag som lägger beslag på stora marknadsandelar och rationaliserar verksamheten. För människor i en glesbefolkad region kan det finnas ett stort värde av att det finns flera bensinstationer.
Om ett större bolag köper upp samtliga kan företaget däremot se ett stort värde i att lägga ner några av de mindre och koncentrera verksamhet och service till en större.
Att skylla nedläggningarna på specifika lagar är effektivt, men fräckt.
Vi vill dock inte bråka med bensinbolagen. I stället väljer vi att fokusera på de stora möjligheter som finns för alternativa driftsformer av bensinstationer.
När stora bolag väljer att lägga ner behöver marken ofta saneras innan nya små entreprenörer kan ta vid. I dag råder ofta oklarheter om var ansvaret ligger.
Vår utgångspunkt är att markägare, kommuner och övertagande entreprenörer ska vara fria från ansvar. Hur kostnaderna ska tas kommer vi att se över, men oljebolagen bär stort ansvar.
Alliansregeringen har antagit ett landsbygdsprogram mellan 2007 och 2013 som omfattar hela 35 miljarder kronor. En del av dessa pengar är öronmärkta för service på landsbygden. Men enligt Jordbruksverket har endast tio procent av pengarna använts.
Detta utgör en fantastisk möjlighet för byalag, lokalt näringsliv och drivna privatpersoner att ta saken i egna händer.
I jämtländska Alsen har skoterklubben, byalaget och skogsägare gått ihop och ska åter öppna en nedlagd OK-mack.
Alsenborna nöjer sig inte heller med bensinförsäljning utan har också sökt bygdemedel hos länsstyrelsen för att kunna sälja etanol. Så uppmuntrar vi fler att göra.
Vi står nu inför en omställningsprocess där fossildrivna bilar i rask takt byts ut mot miljövänliga. Utvecklingen och framställningen av förnybara drivmedel har bara börjat. De utgör fantastiska möjligheter för Sveriges landsbygd.
Jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) har gett Jordbruksverket i uppdrag att satsa på biogasprojekt och stora energibolag planerar sådana investeringar. I EU:s klimatstrategi ingår ett stort stöd för projekt med förnybar energi. Där finns över 80 miljarder kronor att "hämta hem".
Vi har varken anledning att misströsta eller kräva av någon annan att fixa allting åt oss. Inget av detta är lika effektivt som att ta saken i egna händer. Tillsammans kan vi både rädda kvar våra bensinstationer och utveckla landsbygden.