Rapporterna om löneskillnaderna på den svenska arbetsmarknaden duggar tätt i sommar. Fredrika Bremer Förbundet släpper rapporten ”Samma yrke, olika lön” och konstaterar att i de flesta yrken lönar det sig bättre att vara man.
Studien har jämfört skillnaderna i 366 yrken i både privat och offentlig sektor. I mer än tre fjärdedelar av dessa har män högre lön än kvinnor. Blir någon förvånad?
Rapporten visar att det är landstingen som har de största könsrelaterade löneskillnaderna. Det gör mig verkligen förtvivlad att de folkvalda är sämst i klassen på ett så viktigt område som vården.
I SACO:s senaste rapport skriver de om lönegapet mellan inrikes födda och utrikes födda. Inte nog med att akademiker födda utomlands har svårt att få jobb, när de väl kommer i arbete värdesätts deras insats lägre än om de vore inrikes födda. De som ingår i studien är väl etablerade på arbetsmarknaden och har arbetat i Sverige 15 år eller längre. För den här gruppen är det den privata sektorn som har de största lönegapen.
Samma sak har gång på gång konstaterats av olika organisationer och forskare. Detta mönster framträder även tydligt när Statistiska centralbyrån ger ut sin sammanställning ”På tal om kvinnor och män” vartannat år. Att lön har både kön och hemland är alltså ingen åsikt utan fakta.
Det är väl strängt taget bara Medlingsinstitutet som vägrar acceptera detta faktum. Det fortsätter framhärda att ”i den offentliga lönestrukturstatistiken finns inga svar på frågan om löneskillnaderna beror på diskriminering eller om den på annat sätt är osaklig”.
Nä, vem tror att statistiken ska ge svar? All statistik behöver analyseras och vägas samman. Då är det lämpligt att Medlingsinstitutet sätter sig in i den forskning som finns kring vad arbetsgivare förväntar sig av män respektive kvinnor. Sådana studier visar att arbetsgivare förväntar sig att kvinnor ska vara frånvarande på grund av barnafödande och VAB. Kvinnor erbjuds heller inte samma karriärmöjligheter som män, vilket påverkar löneutvecklingen.
Fredrika Bremer Förbundets rapport landar i samma slutsatser som Feministiskt initiativ och flera fackförbund redan gjort.
• Ge Medlingsinstitutet i uppdrag att modernisera lönebildningen med jämställdhet som mål.
• Individualisera föräldraförsäkringen.
• Utöka Diskrimineringsombudsmannens tillsyn.
• Samordna löneförhandlingarna så att det blir möjligt för kvinnokodade yrken att få mer.
Utan nya grepp blir det ingen förändring. Det är hög tid att agera!