Nytt hot mot rättsväsendet

Regeringen beslutade så sent som i mars 2008 att samtliga hotade tingsrätter i Norrland skulle finnas kvar. Beslutet motiverades framför allt med att avstånden mellan medborgarna och domstolarna inte fick vara alltför långa.

Samlad politisk front mot förslaget att flytta länsrätten från Luleå till Umeå: Carola Lidén (c), Erika Josbrandt (kd), Thomas Olofsson (fp), Karl Petersen (s) och Börje Lööw (v).

Samlad politisk front mot förslaget att flytta länsrätten från Luleå till Umeå: Carola Lidén (c), Erika Josbrandt (kd), Thomas Olofsson (fp), Karl Petersen (s) och Börje Lööw (v).

Foto: Fredric Lundqvist

Norrbottens län2008-04-23 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Enligt justitieministern måste verksamhetsmässiga skäl vägas mot tillgängligheten för medborgarna.
Domstolsverket slutför nu en utredning som rör de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans, däribland länsrätten
i Norrbottens län.
De allmänna förvaltningsdomstolarna handlägger i huvudsak mål som berör enskilda människors rätt gentemot det allmänna.
Det kan vara mål om tvångsomhänder-tagande av barn, rätten till sjukpenning eller sjukersättning, rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen, mål som rör tvångsvård av psykiskt sjuka med flera måltyper.
Verksamheten är omfattande och länsrätten i Norrbottens län behandlade under 2007 cirka 3 300 mål.
Av dessa avgjordes cirka 600 mål efter en muntlig förhandling.
Många förhandlingar hålls ute i länet på orter där parterna finns.
Länsrätten i Norrbottens län har i dag cirka 30 anställda, varav drygt hälften är jurister. Domstolen hör till de större av landets 23 länsrätter.

I den nya utredningen föreslås, tvärt
emot vad som ovan angivits rörande de
allmänna domstolarna, det vill säga
tingsrätterna, att bland annat hela läns-rätten i Norrbottens län, med säte i Luleå, läggs ned och att all verksamhet överförs till Umeå.
Domstolen i Umeå skulle därigenom
få en domkrets som täcker mer än en tredjedel av Sveriges yta (Norrbottens och Västerbottens län) och befolkningen i Norr-
bottens län skulle bli helt hänvisade till Umeå för prövning av förvaltningsrättsliga frågor.
Enligt länsrättens i Norrbottens län mening är förslaget att flytta verksamheten till Umeå en katastrof såväl från ett rättssäkerhetsperspektiv som från ett regionalpolitiskt perspektiv.

Den enskilde medborgaren i Norrbotten,
i synnerhet den som kommer från inlandet, skulle få ett sådant orimligt långt avstånd till den egna domstolen att risken är stor att han eller hon avstår från sin rätt till muntlig förhandling av praktiska skäl.
Det är inte troligt att en domstol
i Umeå skulle vara beredd att hålla muntlig förhandling på olika orter i Norrbotten
i lika stor omfattning som sker i dag.
Det är i många fall heller inte lämpligt
att hålla förhandling via videokonferens, vilket bland annat föreslås som alternativ av utredaren, eftersom målen många gånger rör känsliga och personliga
förhållanden.

Ur ett regionalpolitiskt perspektiv anser vi att det är orimligt att Norrbotten helt skulle tappa sin juridiska kompetens inom förvaltningsrätten.
Vi anser därför att förslaget bör
förkastas såtillvida att länsrätten i Norr-
bottens län ska vara kvar i sin nuvarande form.
I andra hand bör den föreslagna sammanslagningen för övre Norrland lokaliseras till Luleå i stället för Umeå.
Detta dels eftersom länsrätten i Norrbottens län, såväl utifrån målantal som antal anställda, är större än nuvarande länsrätten i Västerbottens län.
Dels eftersom den nya förvaltningsdomstolen i så fall skulle ligga mitt i den stora domkretsen, vilket skulle förkorta avstånden till den enskilde medborgaren.

Det är naturligtvis av största vikt att regeringen, på samma sätt som när det gällde tingsrätterna i Norrland, så snart som möjligt ger besked om att utredningens förslag inte kommer att genomföras i övre Norrland.
I annat fall riskeras den kompetens som länsrätten i Norrbottens län i dag besitter.