En riktig man ska inte klaga över att han har ont och undvika att erkänna för andra att han mår psykiskt dåligt. Många män väntar därför med att söka vård tills den dag sjukdomen utvecklats onödigt långt.
I dag dör de svenska männen i genomsnitt 3,6 år in-nan kvinnorna. Skillnaden håller succesivt på att minska. Det är bra, men man ska samtidigt hålla i minnet att det även finns en tydlig koppling mellan medellivslängd och hälsa och socioekonomiska faktorer. Hälsoskillnaderna mellan män och kvinnor är exempelvis mindre än de skillnader som finns mellan män med olika utbildningsnivå.
I samhällsdebatten utmålas emellertid ofta män som den mest priviligierade gruppen inom vården. Så var det också länge. Steg för steg har dock vården blivit mer jämlik. Men idén om att män alltid får bättre tillgång till vårdens resurser har bitit sig fast. Det har bidragit till att osynliggöra stora grupper av män, som varken får rätt diagnos eller behandling.
Omkring 5–8 procent av alla män har exempelvis nedsatt fertilitet eller sänkt spermaprovskvalitet. Orsakerna till dessa tillstånd utreds sällan trots att många sjukdomar ofta ger sig tillkänna just genom nedsatt fruktsamhet. Om dessa män hade genomgått en ordentlig undersökning hade flera sjukdomar kunnat behandlas eller förebyggas och överdödligheten, som finns bland dessa män, hade kunnat minskas.
Sänkt spermakvalitet beror ofta på en störning i testikelfunktionen, vilken även kan orsaka en bristande produktion av testosteron. Det finns emellertid flera orsaker till testosteronbrist som uppskattningsvis 35 000 svenska män lider av. Symtomen varierar, men yttrar sig ofta till en början som koncentrationssvårigheter och fysisk utmattning. Många män upplever också en minskad sexuell lust och psykisk nedstämdhet. Effektiv behandling av testosteronbrist leder därför inte minst till en förbättrad livskvalitet bland patienterna. De kan återgå till sitt arbete och umgås med familj, vänner och bekanta.
Diagnostiken av testosteronbrist är ofta enkel och består av blodprov och läkarundersökning. Alla vårdnivåer kan bidra med en inledande undersökning. Att avgöra om någon har sådan brist att man ska sätta in behandling kan emellertid ibland upplevas vara svårt. I dessa fall kan det även krävas en bedömning av en specialist. Som männens motsvarighet till kvinnornas gynekologer har vi androloger tillräckliga kunskaper om sjukdomen för att kunna sätta in en effektiv behandling – när det behövs.
Men då krävs det naturligtvis att patienterna först får rätt diagnos, vilket de ingalunda kan räkna med. Kunskapen om testosteronbrist är otillräcklig i sjukvården, trots att bristen leder till sänkt fysisk och psykisk förmåga och är förenad med en ökad risk att drabbas av diabetes och hjärtkärlsjukdom.
Många gånger tas inte ens ett blodprov för att undersöka om det finns en brist. Alltför många män blir i dag hemskickade utan varken diagnos eller behandling.
Det är hög tid att kunskaperna om mäns sjukdomar förbättras i hela vårdkedjan, så att alla män som behöver det får den hjälp och stöd de behöver.
Ett steg i rätt riktning är att Socialstyrelsen inför andrologi som en specialitet så att fler män kan få hjälp och behandling i rätt tid.