Ökad jämlikhet måste vara S-parollen 2010
"Ökad jämlikhet", löd budskapet på Första Maj-märkena 1970. Parollen är minst lika angelägen 40 år senare i ett Sverige med kraftigt växande klyftor.
Mona Sahlin (S) måste tala om jämlikheten och rättvisan 2010.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då, liksom nu, var det många som beskrev kravet på social utjämning (den sociala demokratin) som en gammaldags idé som inte gick att förena med det moderna samhällets effektivitetskrav. Men Geijer argumenterade emot och framhöll att kravet på jämlikhet var en tidlös tanke.
Det socialdemokratiska partiet tände på alla cylindrar efter Geijers brandtal. Alva Myrdal fick uppdraget att leda en jämlikhetsgrupp. Det arrangerades studiecirklar, debatter och seminarier.
På partikongressen 1969 och inför valet 1970 blev "Ökad jämlikhet" Socialdemokraternas viktigaste paroll.
Vid partikongressen 1969 sade Olof Palme:
"Jag har flera gånger sagt att jämlikheten inte är ett tillstånd, utan en färdriktning för politiken. Men färdriktningen är viktig. Den skall vi hålla fast vid."
Palme citerade den engelske socialisten Richard Henry Tawneys ord att "det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot".
"Den svenska socialdemokratins ansikte skall vara vänt mot en framtid präglad av jämlikhet och fri gemenskap mellan människor", konstaterade Palme.
Det är ord som är lika giltiga nu som då. Socialdemokratin behöver inte uppfinna nya framtidsprojekt. Det räcker gott med att hålla fast vid de fina jämlikhetsidealen.
Med tanke på utvecklingen under de senaste åren finns sannerligen också behov av ett parti som brinner för rättvisa och jämlikhet. I dag har vi en regeringspolitik som medvetet ökar förmögenhets- och inkomstskillnaderna.
Arbetslösa och långtidssjuka har fått dra åt svångremmen samtidigt som förmögenhetsskatten har slopats och skatterna för höginkomsttagarna sänks kraftigt.
RUT (riksdagens utredningstjänst) har i flera undersökningar visat att det mesta av regeringens skattesänkningar tillfaller dem som redan har det gott ställt.
Opinionsmätningarna visar att det är en högerpolitik som ogillas av väljarna. I väljarbarometer efter väljarbarometer tappar regeringen Reinfeldt stöd.
Därför behöver socialdemokraterna inte vara rädda för att lyfta fram sina klassiska jämlikhetsideal och sitt ideologiska arv från Olof Palme. Kravet på "Ökad jämlikhet" torde ha lika starkt folkligt stöd 2010 som det hade 1970.
På Socialdemokraternas kongress 28 oktober 2009 höll Mona Sahlin ett starkt ideologiskt tal som knöt an till jämlikhetsidéerna.
"Vi tror inte på det nya sorteringssamhälle som växer fram i Moderaternas Sverige. Vi tror inte på klassamhället - vi har hatar det. Klassamhället är vår främsta fiende", sa Sahlin bland annat.
Hon konstaterade även att den socialdemokratiska jämlikhetspolitiken är beprövad.
"Den svenska modellen har hittills varit oöverträffad i att skapa jämlika villkor. Och just därför har vi haft stark utveckling, hög tillväxt och jobb", framhöll Sahlin.
Så är det. Jämlikhetspolitiken har gjort det möjligt att ta tillvara alla goda krafter. Även den som kommit från små omständigheter har haft möjligheter att utvecklas.
Vi har haft en hög social rörlighet i det svenska samhället. Många har kunnat göra en klassresa.
Om detta bör Sahlin och hennes partivänner också tala om i valrörelsen 2010. Valet handlar inte bara om skatteskalor och ersättningsnivåer, även om sådant är viktigt. Valet är också en idéernas kamp.
Ska Sverige bli ett klass- och sorteringssamhälle? Eller ska vi ha en politik som bygger på Olof Palmes, Alva Myrdals och Socialdemokraternas traditionella jämlikhetsideal?