Vi beklagar att en gedigen rapport med intressanta iakttagelser och reflektioner gav upphov till en förgrovad medial återgivning, vilken i sig kan öka riskerna att gemensamma resurser förslösas. Vikten av att reflektera över utredningens slutsatser styrks nu när Trafikverket på regeringens uppdrag analyserat järnvägens akuta behov och funnit dessa vara betydande från Riksgränsen i norr till Malmö i söder.
En ny järnväg är en komplex anläggning. För en delvis ny järnväg efter Norrlandskusten följer två problem. Dels är sträckan lång och utbyggnad måste utföras i etapper, vilket innebär att alla transportnyttor inte faller ut förrän helheten är färdig. Dels tar utbyggnaden lång tid med påföljd att transportefterfrågan kan utvecklas på ett sätt som inte ens de mest kvalificerade bedömare kan förutse.
En speciell svårighet kan vara den globala råvaruboomen, som kan förväntas, blir långvarig men svårbedömbar. Vi kan också lyfta fram trafikutvecklingen på Ostkustbanan, som vida överträffat de prognoser från mitten av 1990-talet som kritiserades av bland andra Riksrevisionen för att vara alltför optimistiska.
Mot denna bakgrund är Riksrevisionens sätt att presentera sin granskning i termer av "Dyr Botniabana uppfyller inte vad som lovats" inte någon bra grund för en seriös debatt. Rapporten kan tolkas så, att slutnotan för denna etapp i sig kostar 26 i stället för verklighetens 16 miljarder kronor.
Järnvägsnätet är ett sammanhängande produktionssystem och för analyser på systemnivå måste hela systemet beaktas. Etapper måste bedömas på egna meriter och som delar av helheten. Att belasta etapper med kostnader för åtgärder i andra delar av systemet blir logiskt orimligt.
Ett centralt mått vid prioritering av större järnvägsprojekt är den så kallade nettonuvärdeskvoten där projektets nyttor värderas i pengar och ställs mot investeringskostnaden. Den var positiv när projektet beslutades och är fortfarande positiv i efterkalkyler. Detta lyfts tyvärr inte fram på ett tydligt sätt
i rapportens sammanfattningar.
Mot bakgrund av både egna insikter och sakinnehållet i Riksrevisionens rapport avvisar vi bestämt att "önsketänkande och medveten manipulation leder till att våra gemensamma resurser förslösas" vad Botniabanan beträffar. Tvärtom anser vi oss på en så saklig grund som vi förmått tillsammans med många goda krafter ha bidragit till en samhällsnyttig etapp i utvecklingen av det svenska järnvägssystemet såväl lokalt/regionalt som nationellt.
I rapporten behandlas också Norrbotniabanan. Tack vara att Banverk/Trafikverk, med stöd av regionala intressenter, kunnat göra en mera genomarbetad planering än vad som var möjligt för Botniabanan, så är beslutsunderlaget säkrare för detta projekt som knyter ihop järnvägen efter Norrlandskusten till ett sammanhängande stråk. Även för denna etapp är nettonuvärdekvoten positiv.