Under hela sommaren har massiva polisinsatser använts för att se till att provborrningarna i Kallak utanför Jokkmokk har kunnat genomföras. Ändå verkar motståndet bara växa och sprida sig. När Sametinget öppnades begav sig ledamötena till Kallak för en manifestation. När detta skrivs (3/9) försöker polisen bryta upp en ny blockad.
Med argument om att en gruva skulle ge många nya jobb har dock gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines delvis lyckats dela samhället. Protesterna som hela tiden har varit i form av civil olydnad har attackerats för att var ”tillresta aktivister”, trots att det är det riskkapitalbolagägda gruvbolaget som ”tillresta” med ett enda syfte: att maximera sin vinst. Att naturen förstörs för en kort gruvverksamhet, andra jobb försvinner och den samiska kulturen och näringen trängs undan ytterligare bryr de sig inget om.
Vad som gynnat gruvbolaget i debatten är att media mest uppmärksammat sabotage och hot som riktats mot förespråkare för gruvan och de som arbetar med provborrningen (hot har skett mot båda sidor). Eftersom polisen ”inte har resurser” att grundligt utreda dessa brott (medan de haft obegränsade resurser i Kallak), är det svårt att säga något om vem som står bakom.
Helt klart är i alla fall att sådana aktioner inte kan stoppa gruvbrytningen och bara ger gruvbolag och polis argument för att ännu brutalare attackera de som protesterar. Det som kan stoppa gruvan är en massiv opinion som tar sig uttryck i kraftfulla gemensamma aktioner som är beslutade demokratiskt och som har stöd och förståelse bland de som kämpar. Kampen behöver också kombineras med krav på jobb som verkligen behövs: upprustning av vård, skola, bostäder, vägar etcetera och en återuppbyggnad av servicetjänster som lagts ned.
De är uppmuntrande att samiska organisationer allt mer högljutt börjat protestera mot hur explosionen i gruvprojekt inskränker deras möjligheter att upprätthålla den samiska kulturen och deras livsvillkor. Sametingets uttalande som lästes upp vid besöket i Kallak kräver bland annat ”Att svenska staten stoppar all pågående prospektering, samtliga nya undersökningstillstånd, arbetsplaner och koncessionsansökningar, i avvaktan på att Sverige lever upp till internationell urfolksrätt...” och ”Att lagstiftningen ändras så att det samiska folkets behov av funktionella land och vatten ska väga tyngre än utländska riskkapitalisters vinstintressen.”
I grund och botten vilar hela ansvaret för konflikten på regeringen, som både är ansvarig för den minerallag som ger kapitalistiska lycksökare företräde framför alla andra intressen, och som är ansvarig för den högerpolitik och det ekonomiska system, kapitalismen, som utarmar glesbygden på service och arbetstillfällen.
Ett socialistiskt svar på striden i Kallak innebär ett förstatligande av naturtillgångarna och gruvprojekt, där dessa bara tillåts gå vidare utifrån ett tydligt behov och där det kan ske i samråd med alla delar av lokalbefolkningen och utan skövling av höga naturvärden.