För framtiden behöver statens inrikespolitiska ansvar delegeras eller decentraliseras till politiskt ansvariga regionorgan med direktvalda parlament, regionkommuner.
Ett exempel på problem är när en landsdel eller en region som Norrland, sedan ett halvsekel tillbaka, avfolkas på grund av urbanisering. Trots att Norrland som region årligen producerar enorma vinster, som staten tar ansvar för, blir investeringarna av dessa vinstmedel huvudsakligen inte till Norrlands egen gagn.
När staten, regeringen och riksdagen prioriterar offentliga investeringar blir dessa till gagn för södra landsdelar. Främst storstäderna där befolkningsökningarna är störst och behoven av samhällsservice växer. Med en genomtänkt regionalisering går det att ändra på av politiska strukturproblem skapade missförhållanden med att ge varje landsdel en rättvis möjlighet till egen utveckling, något som Sverige som helhet vinner på.
Med en svensk regionstruktur av tillräckligt stora regioner, till exempel fem, kan i laga ordning regionerna erhålla stora delar av inrikespolitiken från staten, regering och riksdag. En egen omfattande beskattningsrätt och ansvar för vinster till återinvesteringar i den egna regionen skulle förändra förutsättningarna till fördel för hela Sverige.
Det skulle i Norrlands fall vända den negativa trenden med nuvarande befolkningsavveckling till utveckling och tillväxt.
Ansvarskommittén har nyligen utrett frågan i administrativ, funktionell anda, och kommit fram till att regionstorleken bör omfatta cirka en miljon regionmedborgare för att själv klara kostnaderna för den samhällservice medborgarna efterfrågar av nuvarande regionalpolitik.
Regionerna bör enligt ansvarskommittén successivt överta ansvaret från staten och öka det egna maktinnehavet för att utöka regionalpolitiken och bli mer självstyrande. Det är meningslöst att bygga regioner utan ändamålsmässiga skäl. Det måste bli väsentlig skillnad i självstyre och regionalpolitik jämfört med i dag. Med det perspektivet har regionstorleken betydelse. En konsekvens av detta är behovet av en omfattande regional beskattningskraft för att uppfylla behovet i en själv-finansierad region med innehåll, ansvar, och uppgift.
Att forma regioner utifrån vad som är politiskt möjligt eller den politiska profilen och inriktningen är en annan sak. Det har inte varit utgångspunkten i ansvarskommitténs utredning och förslag. I södra Sverige låter man ansvarskommitténs förslag vägleda. Politiker bör följa denna rekommendation och inte bilda regioner med syfte att skapa politiska maktkonstellationer. Jag har svårt att tänka mig att en ansvarsfull regering låter Sverige bilda regioner utan krav på ansvarskommitténs kriterier och en framåtsyftande ambition av regionalt maktövertagande från staten.
I Norge finns det politiska krafter, Regionpartiet som vill bilda fem regioner, nord-, mitt-, väst-, öst- och sydregionen.
De ser den tyska delstatsmodellen som förebild, med en för varje region folkvald president, ett eget parlament med ett eget ansvar för den egna regionens utveckling.
Modellen för Sverige bör vara en regionstruktur som möjliggör självstyrande regioner
i framtiden.