Rovdriften hotar vår livsmiljö

Våra organisationer omfattar närmare 700 000 medlemmar i Sverige, av dessa omkring 13 000 i Norrbotten. Vi representerar och kanaliserar stora och breda folkrörelser.

Norrbottens län2014-07-02 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gemensamt är att vi är partipolitiskt obundna och att vi värnar om en levande natur- och livsmiljö där lokalbefolkning och besökare kan njuta av ett bevarat kulturarv, ett rikt friluftsliv och fungerande ekosystem med rik artrikedom. Vi värnar en ekologisk, social, kulturell och ekonomiskt hållbar utveckling som den definieras i Brundtlandrapporten:

En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Tyvärr ser vi att dagens mineralpolitik i flera avseenden går stick i stäv med kommande generationers möjligheter till ett gott liv. Vi ser en jakt efter naturresurser som bidrar till att ekosystemen överexploateras.

En exploatering som bidrar till att hoten från klimatförändring och miljöförstöring växer. En rovdrift som bidrar till att kulturarv och identitet för såväl urfolk som lokalbefolkning i allmänhet hotas.

I Rönnbäcken visade regeringen att ett konkursmässigt gruvföretags intressen, ett gruvföretag som dessutom utreds för ekonomisk brottslighet, vägde tyngre än riksintressena för såväl rennäring som kulturmiljö. I Gállok visades samrådsprocessens brister och det nära obefintliga inflytandet som civilsamhället har i processen fram till en gruva genom de konflikter som slitit i sär samhället.

I Blaiken visades bristerna i tillståndsprocessen och tryggandet av medel för sanering av gruvområdet. Brister som finns kvar än i dag trots skärpningar i miljöbalken. Dagens mineralpolitik tillåter också mer eller mindre obehindrat prospektering och i förlängningen även gruvbrytning inom naturreservat och Natura 2000-områden.

Vi menar att mineralpolitiken måste ändras i grunden för att säkra en långsiktigt hållbar utveckling. Vi menar att Sverige enligt ratificeringen av Landskapskonventionen 2011 åtagit sig att och därför måste inkludera och värdera lokalbefolkning och civilsamhället i beslut om den gemensamma markanvändningen i en högre grad än tidigare.

Vi menar slutligen att principen om långsiktigt hållbar utveckling ska överordnas mineralutvinningen och att prospektering och brytning av mineral kan och ska prövas utifrån miljöbalken.