Jokkmokk är en betydelsefull plats av flera skäl. Utan att gå in mer på den kulturhistoriska betydelsen och ortens geografiska placering, inser vi som bor i norra Sveriges inland – som ett resultat av återkommande neddragningar – att beskedet är en dödsstöt.
Vi känner igen när marken plötligt dras undan och jobben försvinner, när tryggheten går förlorad och hela bygder drabbas.
Ett nederlag som sällan går att reparera eftersom företag knappast dras till orter som överges av staten.
För drygt ett år sedan fick vi ett liknande besked när Skatteverket skulle flytta 30 arbetstillfällen från min hemstad Lycksele.
Från dag ett tog vi fighten, enades lokalt, regionalt och samarbetade även mellan de drabbade orterna.
Skatteverket skulle flytta sin verksamhet från nio orter, vilket ledde till en massiv motkraft.
Vi lyckades skapa en framgångsrik folkopinion där tusentals medborgare, med olika uppdrag, kände sig delaktiga och bidrog.
Vårt uppror hette ”Skatteverket ska stanna i Lycksele”.
Så blev det också, vilket är en erfarenhet värd att referera till nu när historien upprepar sig.
På Vattenfalls kontor i Jokkmokk är 95 procent av de anställda kvinnor. Den realiteten är kanske oväsentlig om det handlar om 40 arbetstillfällen i Luleå eller Umeå, men för en ort som Jokkmokk är arbetstillfällen som lockar kvinnor helt avgörande för fortsatt lokal och regional tillväxt.
Värdet av attraktiva jobb för kvinnor är lika med att kvinnor stannar i sin hembygd, eller väljer att flytta till – istället för ifrån.
Skevheten mellan kön är en ödesfråga för norra Sveriges inland. Män stannar i högre grad kvar och kvinnor flyttar.
Det som för ett trettiotal år sedan var ett problem i Pajala håller på att utvecklas till ett problem för hela inlandet i norr.
Att behöva bussa kvinnor till regioner av kärlekskranka män är inte värdigt ett land som vårt. Det talas om urbanisering som en naturlig kraft, men människor har faktiskt starka band till sitt ursprung.
Bristen på arbetstillfällen och smala arbetsmarknader är huvudskälen till att unga människor flyttar. Regeringen kan påverka utflyttningen från Sveriges inland, om den vill.
Att Vattenfall avser flytta 40 arbetstillfällen som särskilt lockar kvinnor från en inlandskommun går inte att jämställa med något annat än vad det är. Nämligen att punktera möjligheterna till en positiv befolkningsutveckling.
Stora delar av Sverige lever på kraften från Norrland, men som tack har regionen dränerats i decennier på både naturresurser och humankapital. Som att mjölka tills kon sinar, men ändå fortsätta mjölka.
Det är inte bara upprörande och nedvärderande för bygden som drabbas. Det är ovärdigt ett land som Sverige.
Statliga jobb både i form av myndigheter och bolag är – eller borde vara – kittet som håller ihop mindre orter i glesare regioner.
Att stimulera lokala arbetsmarknader bör ligga i regeringens ansvar och intresse. Det kan lösas med en strategisk lokaliseringspolitik, tydliga regleringsbrev, en mer sammanhållen politik mellan politikområden.
Politik är att vilja, men uppenbarligen saknas viljan att värna hela vårt land.
Beskedet om Vattenfalls planer är återigen en påminnelse om att landet är delat i två. Kust och inland.
Staten och marknaden, där marknaden styr. Är det bara vi som bor i landets glesare regioner som märker av det och därmed blir mer och mer övertygade om att det inte spelar någon roll om vi röstar, eller hur vi röstar.
Det låg en symbolik i Skatteverkets neddragning som var upprörande, nämligen att det kräver att medborgare ska ta sitt ansvar och bidra till statskassan.
Symboliken i Vattenfalls besked är än värre, och gör en nästan illamående. Total utsugning av regionens viktigaste näring.
Kanske är det inte en slump att dessa besked kommer nära i tid.
Staten har övergivit orter och regioner förr och människor har upprörts. Men det har inte lett till den genomgående förändring i svensk regional- och lokaliseringspolitik som krävs för att räta ut Sverige.
Vattenfalls vanvettiga besked är som upplagt för en djup konflikt som måste få sittande regering att vakna och koncentrera sig på att ta tillbaka makten från marknaden och girigheten som håller på att sänka Sverige.
Sänka Sverige i ett tillstånd där ingen till slut minns landets själ och där medborgare luras till att skylla landets förfall på nya medborgare från andra kulturer.