Så här några veckor in på höstterminen brukar den värsta turbulensen vara över på landets rektorsexpeditioner. Rektor börjar få kontroll över hur bemanningen under kommande läsår ser ut, de flesta elever som vill byta skola eller klass har nu gjort det och organisationen av de särskilda stöd-resurserna börjar finna sin form.
Förskolechefen har på samma sätt börjat få överblick över bemanningsläget och den ev. oro som nya gruppkonstellationer kan medföra bland föräldrar och barn har fått ge plats åt nyfikenhet, engagemang och lärandets glädje. Det blir så småningom lite tid över för rektor och förskolechefen att tänka och planera framåt.
För en relativt stor grupp skolledare här i Norrbotten innebär det i praktiken att det är tillvaron som ej längre yrkesarbetande som planeras. Medelåldern bland våra skolledare är hög. Sveriges Skolledarförbunds medlemssiffror visar att mer än var tionde skolledare i landet kommer att gå i pension under de närmaste tre åren. Det innebär att det ska rekryteras ett stort antal nya chefer.
Läraryrket Läraryrkets sjunkande attraktivitet har lyfts fram av många på senare tid. Det är mycket bra. En av skolledarnas viktigaste uppgifter är att rekrytera, behålla och utveckla, riktigt skickliga lärare. Ju fler välmeriterade studenter som väljer lärarbanan desto lättare för skolledaren att bygga ett framgångsrikt team. Hur attraktivt läraryrket är i en kommun säger något om kommunens ambitioner. I många kommuner i Norrbotten finns mer att önska.
Inte minst gäller det synen på ledarskapet inom skolan. Ingen ifrågasätter den avgörande roll som gott ledarskap spelar för att en organisation ska få medarbetare som trivs och som är angelägna om att ständigt förbättra verksamheten. Men när det gäller förskolan och skolan verkar inte samma argumentation nå fram. Vi menar att det är otroligt viktigt att skolledarbanan även fortsättningsvis är en attraktiv karriärväg för lärare och andra med ledarambitioner.
Vi i Sveriges Skolledarförbund är oroliga för att den lilla skillnad i lön som erbjuds dem som överväger att ta på sig ansvar som förskolechef, biträdande rektor eller rektor får många, särskilt lärare, att avstå. Den attraktionskraft skolan vunnit genom att kunna erbjuda mer konkurrenskraftiga löner till lärarna, förlorar man igen genom att inte kunna rekrytera de bästa ledarna. Det är ett mycket kortsiktigt tänkande som varken gynnar elevernas lärande eller kommunens framtid på längre sikt.
Regeringar av skilda kulörer, ivrigt påhejade av lärarförbunden, satsar statliga medel på lärarlöner men ställer skolledarna utanför med argumentet att det är kommunernas och de fristående skolornas uppgift att skapa effektiva lönestrukturer i sina organisationer. Sveriges Skolledarförbund har svårt att förstå logiken bakom en sådan uppdelning utan menar att den istället skapar skevheter och riskerar att störa lönebildningen.
Som en konsekvens av vår övertygelse valde vi, som enda förbund, att lämna de samtal om kommande lönesatsningar som regeringen bjudit in till. Vi får inte låta det goda bli det rättas fiende. Det är främst via gott ledarskap som vi kan vända de negativa utvecklingstendenserna inom skolan. Då kan inte skolledarna ställas utanför.
Om den pensionsplanerande rektorn och förskolechefen i inledningen arbetar i en ambitiös och framtidsinriktad kommun eller koncern så kan lärare och elever, barn och föräldrar lugnt lita på att ledarskiftet kommer att gå alldeles utmärkt. På de flesta förskolor och skolor riskerar dock ledarförsörjningen bli ett växande problem. Låt oss tillsammans arbeta för att kommunerna i Norrbotten ska kunna tillhöra den förstnämnda gruppen.