Jag har senaste året som aktivt arbetande inom skogsnäringen i södra Sverige och skogsägare i norra Sverige studerat prisskillnaden i grundpriset vid försäljning av virke och då främst massaved till industrin mellan landsdelarna. Att timmerpriserna skiljer till norra Sveriges nackdel med nästan 50 procent är trist men kanske till viss del kan förklaras av en snävare marknad, dyrare transport etcetera jämfört med massabruken som har ett ”världsmarknadspris”.
Den sämre betalningen i norr är något som jag upplever att många skogsägare i norr är omedvetna om då omvärldsbevakningen av virkespriser sällan står högst upp på ”att göra listan”.
Massabruken står för 42 procent av användningen av den skog som avverkas i Sverige. Det är en betydande andel av skogsbruket och därför av stor betydelse för marknaden både vad gäller lönsamheten i virkesaffären men även för skogsfastighetsmarknaden, något som i sin tur skapar möjligheter för landsbygden. Att världsmarknadspriserna på bulkmassa stigit senaste åren har inte spillt över till skogsägarna i samma utsträckning över hela landet. Har bruken i söder bättre kostnadseffektivitet än de i norr, eller är det en kalkylerad särbehandling man kan se?
I skrivande stund är priset i grundlistan i södra Sverige cirka 360 kr/fastkubikmeter för både barr- och björkmassaved medan barr i norr betalas med cirka 310 kronor och björk med cirka 280 kronor.
Om en skogsägare i Östergötland har en fastighet som ligger 10 mil från bruket och säljer barrmassaved får denne cirka 16 200 kronor för ett lass medan en skogsägare på en liknande fastighet i Norrbotten får cirka 12600 kronor i betalning det vill säga cirka 80 kronor per fastkubikmeter eller 20 procent mindre i betalning i norr jämfört med i söder.
Att grundprislistan redan från början skiljer sig 50 kronor och skillnaden sedan ökar i takt med avståndet får anses vara något märkligt eftersom alla bruk har samma slutkund det vill säga världsmarknaden och att uttransportkostnaderna med båt av exempelvis bulkmassan knappast kan öka så mycket från 56:e breddgraden till 65:e breddgraden då båttransporter anses vara särskilt kostnadseffektiva.
Jag vill understryka att detta inte är någon kritik mot inköpare för de olika bolagen i norr, de sköter sitt jobb utmärkt, utan snarare mot de marknadsvillkor och den differentiering i prissättningen som industrin använder sig av på marknaden. För att skogsbruket ska vara livskraftigt och fortsätta att utvecklas och bidra till den svenska, för framtiden avgörande, bioekonomin behövs lönsamhet i alla led och i alla landsändar.
Investera i din egen omvärldsanalys!