Sänkt förtroende för grisbranschen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Synen är inte vacker, och får inte bara känslan i magen att bli dålig. Den får mig att fundera över konsumtionsmakt, över hur våra lagar ser ut och på bilden på det leende djuret ovanför köttdisken.
I skrivandets stund är det om några timmar dags för jordbruksminister Eskil Erlandsson att möta grisbranschen i Jönköping för att diskutera den förtroendekris som de råkat ut för. Givetvis genom att förbättra djurskyddet på gårdarna. Att diskutera djurskyddet är bra, och absolut en uppgift för en jordbruksminister.
Men förtroendet? Det måste vara branschens eget problem.
Men branschen sköter inte frågan så snyggt. Lantbrukarnas riksförbund bemötte filmen med att skicka ut ett brev till sina medlemmar. Brevet hade fokus på att aktivisterna inte haft tillåtelse att vara eller filma på gårdarna.
De har all rätt att bli förbannade på det, men när förbundsordförande Lars-Göran Pettersson skriver "jag räknar också med att vi ska hitta en gemensam strategi som säkerställer att en liknande situation inte kan uppstå igen" så pratar han inte om drabbade djur. Han pratar om aktivisternas dokumentation av dem.
Förtroendet för grisbranschen är lågt just nu. Trots det så tror jag att lika många skinkmackor slinker ner i magen på såväl norrbottningar som svenskar. Konsumentmakt kan fungera, men vi måste ha lagar och regler som inte tillåter djurs lidande och information som gör att jag som konsument kan välja.
Men trots att vi som privatpersoner kan välja vad vi stoppar på mackan, så kan inte de som äter i skolmatsalar eller i äldrevården göra det. För enligt konkurrensverket är det inte okej att definiera svensk lagstiftning angående djurskydd som en parameter i upphandlingarna.
Några kommuner har försökt, men så länge inte EU har några gemensamma riktlinjer så är det svårt att ställa krav som inte gynnar den svenska marknaden.
Även om våra lagar kring djurskydd är lika bra som det upprepas gång på gång, så verkar inte det räcka. Det ska inte behövas aktivistgrupper som illegalt filmar misshållandena för att de ska uppmärksammas. Då fungerar inte tillsynen, och därmed inte lagen.
I min lilla matbutik finns det nog många exempel på missförhållanden för både djur och för människorna som jobbar med produkterna. En del kan jag säkert själv välja bort, men jag behöver hjälp att hitta rätt. Inte hjälp med att höja förtroendet för grisbranschen.