Redan i regeringsförklaringen underströk den nya regeringen hur viktigt det är att skogsbruket tar ett stort miljöansvar. Skogen är en viktig resurs vars värden sträcker sig långt bortom de snävt ekonomiska. Att värna skogen för framtida generationer kommer därför att vara en viktig fråga för den rödgröna samarbetsregeringen.
Samtidigt är det viktigt att veta vad man utgår från och inte i onödan svartmåla verkligheten. Svenska skogsägare tar redan idag ett stort miljöansvar. Tillsammans har de frivilligt avsatt drygt en miljon hektar produktiv skogsmark till naturvård. Det motsvarar ett värde av mer än 30 miljarder som på så sätt inte belastar statskassan utan som istället kan användas till andra angelägna ändamål. Det är därför lite olyckligt att debattskribenterna slår in delvis öppna dörrar genom att kräva att skogsbruket måste ta ett större ansvar än vad lagen kräver för att uppfylla miljömålen.
Debattörerna menar, helt riktigt, att Sveaskog, som det statliga skogsföretaget de är, har ett särskilt ansvar och konstaterar att Sveaskog har höga naturvårdsambitioner.
Sveaskog har till exempel valt att använda 20 procent av den produktiva skogen till naturvård. De arbetar både med ekoparker - som är stora landskap - och naturvårdskogar samt lämnad hänsyn vid avverkningar.
Genom att, som debattörerna gör, ställa Skogsindustrin i så negativ dager och inte bejaka de stora insatser som skogsbruket gör på frivillig basis, riskerar därför miljöorganisationernas lovvärda och viktiga ambitioner att bli det bästas fiende. De riskerar att göra sig själva en otjänst.
Vi Socialdemokrater har alltid haft en positiv inställning till det svenska skogsbruket. Den svenska skogen är en av våra viktigaste naturtillgångar. Skogsbruket och skogsindustrin är modernäringar för vårt land och har helt avgörande betydelse för tillväxten och sysselsättningen i stora delar av landet. Det är därför avgörande att vi värnar skogsbrukets och skogsindustrins förutsättningar att fortsätta att vara så viktiga.
Samtidigt har debattörerna en viktig poäng. Det som skogsbruket gör på frivillig basis är bra, men det som är bra kan alltid bli bättre. Miljöorganisationerna sitter på viktig kunskap som borde kunna utnyttjas bättre. Alla skulle tjäna på en närmare och intensifierad dialog mellan miljörörelsen och skogsföretagen. Här borde Sveaskog, som ju sköter folkets skog, kunna ta täten på ett ännu tydligare sätt än idag och vara ett föredöme för resten av branschen.
Skogen är en förnybar resurs och en stor tillgång för Sverige. Låt oss gemensamt fundera på hur vi kan utnyttja den, använda den – i ett perspektiv där den biologiska mångfalden bevaras. Till detta kommer värden som rekreation och naturturism.
Skogens klimatnytta har vi bara sett början av. Klimatfrågan hänger samman med behovet av en långsiktig energipolitik – men också en nyindustrialisering och en vision om ett samhälle där innovationer får plats att växa. Skogen kan stå både för tillväxt och utgöra en grundsten i ett hållbart samhälle.
I ett hållbart samhälle behövs alla dessa värden. Om alla inblandade – skogsföretagen likaväl som miljörörelsen – tar sitt gemensamma ansvar och väljer dialog framför konfrontation, är förutsättningarna att lyckas mycket bättre.