På det globala planet är kunskap den centrala konkurrensfaktorn. Den avgör var jobb och välstånd ska hamna. Toppositionerna i välståndshierarkin går till de länder som är bäst på kunskap. Det är där som de mest avancerade och välståndsskapande jobben hamnar. Bottenpositionerna går till de länder som i brist på kunskap får förlita sig på enkel produktion med dåliga löner och villkor.
I en lång rad länder har man insett kunskapsfaktorns betydelse. Inte minst investerar tungviktare som Kina, Indien och USA nu stort i att höja kompetensen och vässa forskningen.
I Europa är det dock lite si och så med denna insikt. I ett till stora delar högerstyrt EU har kunskapssatsningarna getts låg prioritet. Flera länder har skurit i utbildningssystemen. I Sverige, till exempel, är antalet högskoleplatser på väg att minska. Investeringarna i forskning och utveckling (FoU) har stått och stampat.
För EU som helhet har FoU-investeringarnas andel av BNP bara ökat marginellt de senaste åren. I Sverige har andelen minskat något. Samtidigt har en rad högerledare talat om att i stället satsa på låglönesektorn. Den svenske statsministern är en av dem. Hans budskap har varit att Sverige behöver fler låglönejobb.
Samtidigt misslyckas i dag var femte rekryteringsförsök, där företag som vill anställa inte hittar rätt arbetskraft på grund av brist på rätt kompetens.
Sverige och övriga Europa måste konkurrera med kunskap, inte med låga löner. Det är den kunskapsintensiva höglönesektorn som bör växa, inte den lågkvalificerade låglönesektorn. Därför krävs förstärkta insatser på kunskapsområdet:
Öka antalet platser på högskolor och universitet. Utbildningssystemen behöver stärkas i ett flertal EU-länder. Inte minst behöver den högre utbildningen byggas ut. Inom EU bör detta vara en tydlig prioritering i de specifika programmen för länder med svaga statsfinanser och mer generellt i koordineringen av den ekonomiska politiken. I Sverige bör en rejäl utbyggnad ske så snabbt som möjligt.
Stärk kvalitetsarbetet inom den högre utbildningen. Kvaliteten är självfallet minst lika viktig som kvantiteten. Den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA är en värdefull aktör i detta sammanhang. Tyvärr har den svenska regeringen under de senaste åren misskött sitt kvalitetsarbete så till den milda grad att Sverige nyligen sparkades ut ur ENQA. Här behövs en rejäl skärpning från svensk sida så att Sverige så snabbt som möjligt kan komma tillbaka in i organisationen igen.
Skapa hållbara planer för större FoU-investeringar. Inom EU 2020-strategin har det satts upp mål till 2020 om att FoU-investeringarnas andel av BNP ska stiga till 3 procent för EU och 4 procent för Sverige. Det måste nu etableras fungerande planer för att se till att de målen verkligen nås.
Se till att Horisont 2020 ger maximalt utbyte. EU:s nya forskningsprogram, som sjösätts i år, måste utnyttjas fullt ut. För svensk del är det viktigt att förstärka samordningen mellan myndigheter, universitet, institut och andra aktörer så att programmet blir så gynnsamt som möjligt i ett nationellt perspektiv.
Detta är bara några exempel – listan är längre än så.
Det är nu hög tid att satsa mer på kunskap. Annars försvinner de bästa jobben iväg.