Tillgången till genetiska resurser inom jordbrukssektorn har monopoliserats av några få multinationella företag som har patenterat GMO-utsäden och tillhörande teknik. Många jordbrukare är nu direkt beroende av dessa företag.
Det är inga mirakelfrön som tagits fram. De största forskningsresurserna har gått till att skapa växter som är resistenta mot jordbrukskemikalier, inte mot sjukdomar. Monokulturer av GMO-grödor bereder ut sig allt mer. Skräckexemplet är Paraguay där 80 procent av jordbruksarealen täcks av sojaodlingar, nästan uteslutande av GMO-soja. Påverkan på småbrukarsamhällen är omfattande. Företagen gör allt för att dölja konsekvenserna av denna utveckling och har lyckats stärka sin dominans över världens jordbruksproduktion.
I ljuset av denna verklighet är det viktigt att slå hål på några av de myter om GMO som fortsätter att florera i Sverige och runtom i världen.
1) ”GMO-grödor kommer att utrota hungern i världen.” FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, presenterar år efter år studier som visar att det produceras mer än tillräckligt med mat för att mätta jordens befolkning. Hunger är inte främst en fråga om produktivitet, utan om fördelning. Det handlar om tillgång till mark och andra resurser som behövs för matproduktion.
2) ”GMO-grödor producerar mer.” Genetiskt sett är produktiviteten i en gröda för komplex för att lätt kunna manipuleras. Produktiviteten beror bara delvis på genetiska faktorer. Även om allt som rörde produktivitet satt i generna så har vetenskapen aldrig lyckats överföra mer än två eller tre gener till samma växt. Och någon produktivitetsgen existerar inte.
3) ”Användningen av GMO-grödor gör att jordbrukskemikalier inte längre behövs.” Det är tyvärr tvärtom. GMO-företagen har tagit fram växter som tål att besprutas med höga doser av kemikalier utan att påverkas eftersom de har en tolerans mot vissa kemiska ämnen. Det gör det möjligt att bespruta storskaliga odlingar med flygplan, vilket till exempel har underlättat den enorma expansionen av sojaodling i världen. De senaste åren har det uppstått problem när vissa ogräs och insekter blivit resistenta mot kemikalier som GMO-odlingar kräver.
4) ”Varje jordbrukare har rätt att välja. GMO-grödor kan samexistera med andra grödor.” Denna påstådda valfrihet motsägs av en av biologins grundläggande lagar - att växter av samma art korsar sig. Förr eller senare kommer de artificiellt införda generna i GMO-grödorna att förekomma i andra grödor.
5) ”GMO är säkert för hälsa och miljö.” Nya studier visar att antagandet om att GMO-grödor är så pass lika konventionella grödor att de kan antas vara säkra för hälsan inte stämmer. Vi vet helt enkelt inte tillräcklig om grödornas eventuella hälsopåverkan. När det gäller miljöpåverkan ser vi idag hur konventionella grödor runtom i världen har smittats av GMO-grödor, vilket har uppmärksammats av exempelvis FN:s specialrapportör för rätten till mat.
Denna verklighet visar på vikten av att alla, både producenter och konsumenter, har kontroll och inflytande över den mat vi producerar och konsumerar. I dag har den mat som når svenska bord producerats över hela världen och i vissa fall bidragit till negativa konsekvenser för människor och miljö. Det är därför en viktig demokratifråga att kräva kunskap om och makt över maten.
Fotnot: GRAIN arbetar för att stödja småbrukare och sociala rörelser i deras kamp för ett matproduktionssystem som baseras på lokal kontroll och biologisk mångfald. 2011 mottog de Right Livelihood-priset.