Det börjar bli dags att diskutera framtiden för sorgebarnet public service.
Kostnaden för kalaset är årligen närmare sju miljarder kronor och motiveras oftast med att kanalerna fyller en viktig demokratisk funktion. Det är en syn som man möjligen kan dela om man är en vän av Miljöpartiet eller Socialdemokraterna.
För oss ”utomstående” framstår kanalerna främst vara propagandaorgan för just dessa partier.
Under hösten har övriga medier avslöjat galenskaper, direkta lögner och i vissa fall ageranden som gränsar till det olagliga hos flera ministrar. Detta har inte alls speglats i public service, som istället valt att satsa på helt okritiska inslag. Exempelvis från Miljöpartiets kommundagar där språkröret ogenerat kunde berätta att han avser besöka 290 kommuner ”under våren”.
Gustav Fridolin ska därmed besöka tre kommuner varje dag, sköta ordinarie uppgifter som språkrör och minister samt ”fixa skolan på 100 dagar” som han tidigare utlovat.
Trots detta, inte en enda kritisk fråga.
När SCB släppte partisympatiundersökningen visade det sig att ”de rödgröna” tappat 6,2 procent sedan senaste SCB-mätningen. Med andra ord har var 20:e väljare lämnat, vilket torde utgöra en kris.
Trots det förmedlar man bilden om att ”S ökat sedan valet”.
Med andra ord: ett selektivt urval där man jämför äpplen med päron för att få berätta något positivt om Socialdemokraterna.
Därför föreslår jag:
Lägg ner SVT och Sveriges Radio.
Använd licenspengarna för att stärka lokal- och regionalmedia.