Hur inkluderingen skall gå till i praktiken har politikerna bestämt att kommunerna skall få bestämma själva och Barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir de som ska förverkliga visionen om den inkluderande skolan. Utan att resurser och kunskaper finns förväntas de gå i den vanliga skolan på samma villkor som barn utan funktionsnedsättningar.
I Kalla fakta den 21 mars berättade man om Conrad 7 år.
En pojke med autism vars skola tyckte att han borde få sin skolgång någon annanstans och nekade honom det stöd som han behövde.
Conrad är långt ifrån unik. Han tillhör de ungefär 13 % skolelever som skolan misslyckas med att ge det stöd och den skolmiljö som de har en laglig rätt till.
Problemen förekommer på både kommunala och fristående skolor även här i Luleå kommun och enligt svensk lagstiftning får resursskolor somanpassar sig för elever med autism och ADHD endast startas av friskolor.Idag får alla barn, föräldrar och pedagoger ta smällen för den icke fungerande inkluderingen.
I Attentions föräldragrupp i Luleå möter vi ett stort ökande antal föräldrar som berättar om barn som är hemma helt från skolan, som inte får det stöd som de behöver och som mår dåligt på grund av
skolmiljön. Ett stort antal föräldrar är eller har varit sjukskrivna på grund utav Luleå kommuns oförmåga till anpassad skolgång.
Även pedagoger mår dåligt och blir utmattade pga av situationer som uppstår som de ej har resurser och verktyg att kunna hantera. Situationen är akut och vi har väntat tillräckligt.
Idag finns kunskapen om hur man skapar en skola för alla.
Det som behövs är: kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, tillräckligt med personalresurser och planeringstid för pedagogerna samt mindre klasser och grupper anpassade efter elevernas behov.
Vi kräver handling och beslut som leder till en snabb förändring. En skola och en organisation som anpassar sig efter våra barns behov. En skola där alla elever skall få vara delaktiga i en miljö där de har möjlighet att utvecklas och där olikheter ses som en tillgång.