Som förtroendevald eller tjänsteman i Luleå kommun måste man vara mycket restriktiv med att ta emot gåvor från företag som kommunen gör affärer med. Det finns ingen exakt fastställd beloppsgräns men redan vid värden på några få hundralappar bör man säga stopp.
Men vad gäller i motsatt riktning? Hur mycket får kommunen satsa på att ”smörja” personer och företag som man själv vill göra affärer med eller vars beteende man vill påverka, exempelvis för att göra investeringar i Luleå.
Om en månad ordnar Luleå kommun ett event, en ”kulturhelg”, där man bjuder in näringslivsfolk, företrädesvis från Stockholm, med målsättningen att få dem att investera i Luleå. Kommunen satsar 400 000kronor och räknar med att få hit 70 personer som ska bjudas på bland annat ”smakupplevelser” och konsert.
Det blir en smörjning som kostar flera tusen kronor per person, betydligt mera än vad som hade varit möjligt den omvända vägen, alltså ifall något företag hade bjudit företrädare för kommunen.
Jag ställde frågan i kommunstyrelsens arbetsutskott var gränsen går för vad som är etiskt försvarbart? Hur mycket skattepengar kan man satsa på smörjning av nyckelpersoner inom näringslivet i syfte att påverka deras företags affärsverksamhet?
Jag fick inte något tydligt svar. Dock fick jag veta att Socialdemokraterna tycker att det här är en utmärkt idé och den har prövats av kommunen tidigare ”med framgång”. Förra året hölls nämligen en liknande sammankomst i Luleå. Då fanns bland andra representanter för Rikshem på gästlistan.
Jag tycker att beteendet är problematiskt. Dels är det skattepengar som används. När man kommer upp i summor på närmare en halv miljon för ett enskilt event så är det heller inte försumbara belopp längre.
Sedan är jag heller inte säker på att det är de för medborgarna bästa besluten som kommer ut i slutändan av sådana här tillställningar.
Jag är medveten om att det här arbetssättet är vardagsmat inom det privata näringslivet och att det sprider sig även inom kommuner numera. Dock tycker jag inte att det här sättet att arbeta är bra inom en kommun.
Risken, som jag ser det, är att viktiga frågor avgörs i slutna rum, informellt och utan den öppenhet och transparens som ska prägla en demokratiskt styrd kommunal organisation.