Vi har alla följt dramat i Kallak utanför Jokkmokk. Nu har Beowulf Mining genomfört sina provborrningar. Företaget beräknar bryta tio miljoner ton per år under 14 år, som är den ekonomiska livslängden för projektet. Efter tre år ska företaget gå med vinst. Av brytningen ska två promille gå till stat och markägare.
Jokkmokk är en av fem ekokommuner i Norrbotten. Som ekokommun har man antagit de fyra hållbarhetskriterierna som ska styra alla beslut som kommunen tar.
Som ekokommun ska man jobba för ett mer hållbart samhälle. Vad händer efter 14 år? Kommer det att finnas pengar kvar i bolaget för att återställa naturen? Kommer Jokkmokk att vara ett mer hållbart samhälle efter att gruvan har stängt?
Vi har sett hur ekonomerna har hanterat gruvan i Pajala. Aktierna har fallit från 50 kr till 50 öre och nu fem kronor. Konkurs, rekonstruktioner, ovisshet för de anställda har avlöst varandra. Många småföretagare har tvingats till konkurs på grund av den dåliga ekonomiska hanteringen. Är en gruva ekonomiskt hållbar? I så fall för vem?
Ledning, vd och de stora ägarna kan håva in miljarder under de år den ger vinst. Men kostnaderna för samhället i förlorade arbetstillfällen i t.ex. rennäringen, de hållbara näringarna, både nuvarande och framtida, infrastrukturkostnader, miljökostnader kommer själva gruvan endast att täcka med en bråkdel.
Pajala och Jokkmokk är två av alla de små samhällen som kommer att bli utsatta för utländska gruvexploatörer och riskkapitalister. Med en vikande befolkningsutveckling är det lätt att falla för dessa till synes penningstinna kostymklädda män. Men befolkningsminskningen är i sig en förutsättning för att gruvbolagen ska kunna verka. En ökad befolkning kan vara ett hinder för gruvnäringen. Jokkmokk är den glesaste kommunen befolkningsmässigt men en av de rikaste i naturresurser. Dessa två fakta är ett drömscenario för de utländska bolagen, som med hjälp av en svag minerallagstiftning kan plocka ut miljarder i vinst och endast lämna smulor kvar till befolkning och samhälle.
Hur lång tid är 14 år? Vi flyttade nyligen till ett nytt hus, men när vi räknar efter har vi bott här i snart 13 år. Det innebär att vi skulle ha ett år kvar om vi hade varit beroende av gruvan. Samhällen som blir beroende av en enda stor näring blir sårbara. Samhällen med olika näringar och många små företag vinner i längden, som t.ex. Övertorneå där vi har över 500 små företag i många olika branscher.
Därför är en stor gruvbrytning i ett litet samhälle inte samhällsekonomiskt lönsamt i längden. Än mindre med den minerallagstiftning vi har i dag. Näringsdepartementet med Annie Lööf har dock tydligt deklarerat att gruvnäringen är viktigare än alla andra näringar inklusive rennäringen.
Vänsterpartiet kräver att mineralersättningen höjs från två promille till tio procent och att det inrättas en gruvfond. Vi vill införa ett stopp för prospektering i naturreservat, Natura 2000-områden och världsarvsområden. Vi vill ställa hårdare krav på gruvbolagen. De ska inte kunna smita undan miljöansvaret. När den sista gruvarbetaren har lämnat gruvan ska samhället vara ett mer hållbart och levande samhälle än dagen då gruvan öppnades.