Storregionfrågan – åter ruta noll

Norrbottens län2016-12-19 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Storregionförslaget har kapsejsat. Folkopinionen som inte efterhörts då förslaget lades fram har sagt nej. Folket mot en politisk elit. Det är allvarligt.

Utredningen är bristfälligt och forcerat genomförd. Den har gjort gällande att demokratin stärks med sex regioner i stället för tjugoen, och att tillväxt och välfärd fördelas jämnare med förslaget. Detta är inte trovärdigt. Sex godtyckliga regioner har ritats upp.

Lägg ned Indelningskommittén och utarbeta direktiv för två nya parlamentariska utredningar. Det ena om sjukvården, dess organisation, finansiering och hur högt specialiserad vård å ena sidan och vård i de glesast befolkade områdena med åldrande befolkning å andra sidan ska lösas.

Det finns inget behov att klumpa ihop sjukvårdsfrågan med alla andra aspekter på regionfrågan. De bör bli föremål för en särskild, genomarbetad utredning, grundad mera på fakta än tyckande. Hit hör kollektivtrafik och kultur, men också relationen mellan staten och regionerna. Det gäller statens roll som beslutsfattare, aktör och ägare som är extremt viktig för ett län som Norrbotten, som av erfarenhet mött ett begränsat intresse från det större privatkapitalet.

Regional- och näringspolitiska insatser har varit nödvändiga, också genom de fyra så kallade Norr­bottenspaketen som borgerliga och socialdemokratiska regeringar genomförde i slutet av 1970- och på 1980-talet, och som säkrade viktig infrastruktur, Luleå tekniska universitets utbyggnad och även stödde gröna näringarna. Det är ett viktigt perspektiv i debatten om individer och regioner som förlorat på globaliseringen, och som måste åtgärdas om klyftorna ska kunna minskas.

Vem är mest lämpad som regional kraftsamlare, statliga läns­styrelsen eller landstinget? Ardalan Shekarabi har med ett pennstrejk utan föregående diskussion avlövat länsstyrelsen en stor del av sin roll och inrättat Region Norrbotten från årsskiftet, det vill säga en namnändring av dagens landsting. Tidigare socialdemokratiska statsråd har varit tillbakahållande. Och även nu har hörts avrådande ord från det hållet.

Jag betvivlar inte att Region Norrbotten klarar av att fungera som ett diskussionsforum, göra underlagsarbete etcetera. Men det är resultaten som räknas. Kopplingarna inom staten med regeringen, dess politik och resurser samt länsstyrelserna med landshövdingarna som talespersoner i spetsen har varit ett styrkebälte för Norrbotten. Det har garanterat ny infrastruktur och utbyggt näringsliv, ett universitet, insatser inom Nordkalott- och Barentsamarbetena och senast försvar av Vattenfallsjobben i Jokkmokks kommun, men också byggt på miljö­kompetens. Detta borde ha beaktats bättre innan omställningen genomförs.

Nu är det som det är. Låt Region Norrbotten visa vad den går för ett par år. Diskutera sedan vilket huvudmannaskap som är bäst för att skapa resultat i länet.