NSD:s braständare till debattör, Åsa Petersen, och Sven-Erik Bucht har funnit en gemensam plattform för sina nyliberala värderingar. "Det är grönare på andra sidan Torne älven".
I deras artiklar är det ingen måtta på vilka restrektioner vi har på denna sida av älven, som begränsar inte bara våra möjligheter att njuta av en egen strand, utan också näringens rätt att exploatera en strand i eget syfte.
Så vitt jag förstår är detta ägande, i deras ögon, den högsta njutningen av naturupplevelse.
För att motivera avsaknaden av möjligheter på vår sida av Torne älven beskriver de, med geografiska data, mångfalden av möjligheter som vi berövas av byråkratin och hänvisar till det hjältemod som vår landshövding visar genom att med personligt godtycke trotsa strandskyddet.
I bakgrunden lurar LRF:s ensidiga ägarfilosofi, som får mig att tänka på Sven-Bertil Jonssons julafton. När han gav pappa direktörens julklapp, en tavla, till en fattig, och sedan möttes av pappans ursinniga tillrättavsining, trots att denne sade sig inte ha användning av den:
- Det var ju min tavla.
Så kan det bli med stränderna också om de tillåts bli privata. Jag skulle inte vilja vara i den kanotists kläder, som ser den lummiga stranden på andra sidan, med inbjudande gläntor, lyxvillor med glasverandor och nyklippta gräsmattor enda till vattenbrynet. För om kanotisten får för sig att ta en paus, njuta av en stunds vila kan de stå vederbörande dyrt.
På andra sidan Torne älven får du inte ens plocka hjortron utan tillstånd. Där härskar ägandets oinskränkta ensamrätt till det som är mitt. På vår sida Torne älven gäller allemansrätten. Den ger alla tillgång till öppet vatten och all mark som inte är inhägnad eller avlyst för annat bruk.
Det är till och med förbjudet att vid öppen mark sätta upp en skylt med "privat mark".
Om detta skriver inte debattörerna. Än mindre om ståljätten Outokumpus ökade nedsmutsning av mark och vatten. Inte heller om de radioaktiva strålningsriskerna från kärnkraftverket i Kemi. Det är genom allemansrättens värn, om den gemensamma miljön, som kritiken från denna sida Torne älven, med krav på rigorös rening och säkerhetsföreskrifter får den verkliga tyngden.