Knappast, av följande själ: Den offentliga sektorn gör till exempel enorma upphandlingar på 500 miljarder kronor per år, motsvarande en tredjedel av alla skatteintäkter. Skolor, sjukhus, vårdcentraler, äldreboenden, vägar, vatten och avlopp, arenor och energianläggningar byggs.
Inventarier, utrustning, läromedel och livsmedel för att de ska kunna användas produceras, kommunikation och transporter tillhandahålls - av privata företag.
NCC, Peab, Ericsson, Telia, Volvo, Scania, Ikea, Bonniers, Nordea och Norrmejerier är välbekanta aktiebolag som bedriver en effektivare verksamhet än om den offentliga sektorn skulle producera allt detta i egen monopoliserad och icke konkurrensutsatt regi. Alla gör de, även av socialdemokrater, helt accepterade vinster av skattemedel som beskattas och investeras i Sverige. Socialdemokraternas påståenden ovan kan därför närmast betraktas som ideologiska reflexer från svunna marxistiska tider, inkonsekvent och ogenomtänkt idag.
Tjänstesektorn är i dagens samhälle den helt dominerande näringen med 80 procent av sysselsättningen. En alltför stor del av tjänsterna i Sverige, i motsats till varorna, produceras tyvärr inlåsta i den offentliga sfären. I en globaliserad värld behöver detta mönster luckras upp och delar av tjänsterna privatiseras så de kan nå ut på världsmarknaden. Såvida vi inte tänker oss att svenska staten, landstingen och kommunerna tvärtemot lagstiftningen ska erövra världen. Vilket kommer att påminna om gamla tiders handelskrig om andra länder följer samma mönster.
Vill vi med tjänstenäringarnas totala dominans fortsätta att vara en exportnation av rang måste alltså en del av de offentliga tjänsterna få alternativa utförare. Annars kan vår tid som framgångsrik exportnation snart vara i avtagande.
Socialdemokraternas tillbakablickande retorik är därmed också ett hinder för Sveriges utveckling som ledande kunskapsnation.
I samband med beslutet om nedläggning av akuten i Kiruna ville det internationella svenska sjukvårdsföretaget Capio engagera sig för verksamheten. Den röda majoriteten i Norrbottens läns landsting gjorde dock inget förutom att upprepa sitt inledningsvis nämnda avoga mantra. Synd för Norrbotten att man inte fick chansen att gå den väg hela Sverige behöver gå.