Det handlar om brist på våra professioner, skriande brist på specialistsjuksköterskor, underbemanning och dålig arbetsmiljö. Ytterst drabbar det dem vi är till för stora som små patienter.
I sommar har vi sett hur cancersjuka barn tvingas resa till andra landsting för att få sin livsviktiga cellgiftsbehandling. Bristen på specialistsjuksköterskor gör att både cancersjuka barn, deras syskon och föräldrar slits upp ur sin vardag. Det är inte bara ett glesbygdsproblem utan drabbar även familjer i storstadsregioner som Stockholm.
Det har heller inte gått att hålla vården till ett landsting utanför det egna utan bristen på barnsjuksköterskor har gjort att familjer tvingas flacka runt när de befinner sig i den mest utsatta av livssituationer.
Ett annat exempel är intensivvårdspatienternas utsatthet. Trots att transporter av intensivvårdspatienter innebär allvarligt ökade risker har antalet transporter nästan tredubblats på sex år. Det beror på bristen på specialistsjuksköterskor, i det här fallet intensivvårdssjuksköterskor.
För en intensivvårdspatient är det en stor risk att bara flyttas till röntgenavdelningen på samma sjukhus. Att förflyttas till ett annat sjukhus kan innebära livsfara. Enligt Svenska Intensivvårdsregistrets rapport är det en trettioprocentig ökad risk att dö för de patienter som flyttas på grund av resursbrist och det är traumatiskt för de anhöriga.
Bristen på specialistsjuksköterskor gör att operationer inte kan utföras fullt ut. Och nu växer köerna. Glesbygden har stora svårigheter att rekrytera vårdförbundets yrkesgrupper vilket gör att ordinarie personal måste arbetar långa och många extra pass och ofta dubbla arbets pass. Övertids timmarna kommer långt över de arbetsmiljöverket anser skäligt.
Inför valet ser vi hur partierna bjuder över varandra när det gäller vården och utbildningsplatser för sjuksköterskor och barnmorskor. Men oavsett vilka som vinner valet och hur konstellationerna ser ut i riksdag, regering, kommuner och landsting finns Två måsten i vårdpolitiken för att patienterna ska få den trygga och säkra vård de har rätt till. Ett är att säkra kompetensförsörjningen och två att hålla samman vården för varje person. Vårdförbundet har dessutom en modell för hur vi ska få flera specialistsjuksköterskor.
För att garantera en jämlik vård är det nödvändigt med en nationell reglering för akademisk specialisttjänstgöring. Det vill säga utbildningsanställningar för de som utbildar sig till specialistsjuksköterskor.
I dag tar det i genomsnitt 19 år för en specialistsjuksköterska att tjäna in sin utbildning. För skolsköterskor lönar det sig aldrig. Det är heller inte säkert att lön och befogenheter ökar efter utbildningen. Under en 20-årsperiod har antalet specialistsjuksköterskor sjunkit med 20 procent samtidigt som vården blir alltmer avancerad.
Det är hög tid för politiker och beslutsfattare att ta frågan om patienternas säkerhet på allvar.
Vårdförbundet har länge pekat på den alarmerande bristen på specialistsjuksköterskor. Det är glädjande att vår idé om akademisk specialisttjänstgöring inom ramen för kollektivavtal för sjuksköterskor snart blir verklighet i både Kalmar och Västerbotten. Det är en vinst både för anställda, arbetsgivare och patienter.
Nu hoppas vi att andra landsting följer efter och att vi får en nationell reglering av akademisk specialisttjänstgöring för våra professioner. Då blir vården smartare, tryggare och säkrare för stora som små patienter. Något annat är egentligen helt oacceptabelt.