Jag drar mig till minnes en julafton för några år sen. Jag satt i soffan hos min mormor, smuttade på glöggen och mumsade pepparkakor medan mina två småkusiner öppnade sina julklappar. De hade fått varsin rejäl hög men i vardera hög fanns en julklapp som var julklappen med stort J.
Till bådas enorma förtjusning innehöll klapparna en legopryl (någon sorts rymdskepp tror jag) åt storebror och ett dockhus åt lillasyster. Så klart ska de små få saker som gör dem glada - alla som sett ett barn på julafton förstår att det är så det måste vara.
Och allt vore frid och fröjd om det stannade vid att pojkar och flickor leker med olika leksaker. Men det gör det ju inte.
Det sägs att vi bor i ett av världens mest jämställda länder. Ändå är tecknen på ett samhälle som inte värdesätter kvinnor och män på ett likvärdigt sätt, oerhört tydliga. Vi kan granska lönen och konstatera att den genomsnittliga kvinnans disponibla inkomst motsvarar 78 procent av den genomsnittliga mannens - kvinnor 17 758 kronor per månad, män 22 817 kronor per månad.
Vi kan granska föräldrapenningsuttaget och konstatera att män står för ungefär en fjärdedel av det. Vi kan också granska hur arbetsfördelningen ser ut mellan kvinnor och män. Då visar det sig att 30 procent av de sysselsatta kvinnorna arbetar deltid medan endast 10 procent av de sysselsatta männen arbetar deltid. Ändå arbetar kvinnor och män i genomsnitt lika många timmar per dag om man också räknar in det obetalda hushållsarbetet (källa: SCB). Och så fortsätter det.
Sammantaget framträder en tydlig bild av ett samhälle som inte erbjuder kvinnor och män samma möjligheter. En bild som vi inte kan acceptera.
Att bereda varje medborgare samma möjligheter är viktigt, inte bara ur ett mänskligt perspektiv utan även ur ett samhällsekonomiskt. Vi kan inte fortsätta kringskära möjligheterna för halva befolkningen. Det hämmar människor, det hämmar produktiviteten.
Så jämställdhetsarbetet prioriteras av oss socialdemokrater i alla delar av samhället. Vi verkar för en jämställd skola, en jämställd sjukvård, en jämställd välfärd. Vi verkar för att uppvärdera kvinnodominerade yrken, lika lön för lika arbete, jämställt uttag av föräldrapenning. Vi verkar för att få ett slut på mäns våld mot kvinnor, ett slut på objektifieringen av kvinnor, ett slut på rangordningen mellan könen. Vi måste bryta med genusramarna som begränsar kvinnor till att vara kvinnliga och män till att vara manliga. Vi måste bryta med föreställningen om heteronormen som allenarådande.
Åter till mitt julaftonsminne då. Det visar blott en bild av hur pojkar och flickor i all välmening fostras till att bli olika, och hur de svarar upp mot förväntningarna på att vara just olika. Och om det vore så att det inte fanns någon värdeskillnad mellan kvinnligt och manligt, att det stannade vid att flickor och pojkar, kvinnor och män, är olika så kunde allt vara gott.
Men det gör det ju inte.