Tankeställare för äldre herrar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag tror det var i Västervik och jag var 19. Det var s-partidistriktets och LO-distriktets årliga konferens. Jag minns hur efterlängtade dessa var. Av alla. För det gick att lära sig så mycket. Ibland funderar jag på var jag har lärt mig mest om Sverige: I skolan eller i politiken.
På lördagskvällen var det middag och dans. Jag minns det som igår. Efter maten stod jag i baren och väntade på att få min dricka. Jag hade hoppat upp och stod på fotstödet där bardisken möter golvet. Ni vet den där som finns att vila fötterna på.
Plötsligt kände jag hur det blev varmt över hela min baksida: rygg, rumpa och ben. Samtidigt blev atmosfären lite fuktig. Det påminde om tropikerna. Jag vände mig om och möttes av blicken hos något som jag i stunden uppfattade som en blekfet fisk med svettiga glasögon. Men det var det inte.
Det var en lite lagom berusad gubbe från en annan stad. Han hade ställt sig bakom mig och passat in sin kropp precis vid min. Under den korta stunden fanns det inte en millimeter luft oss emellan.
Han sa något samtidigt som han flinade, men jag var för chockad för att minnas vad. Jag gick förskräckt därifrån. Det var min första näragubben-upplevelse. Men det skulle upprepas, redan samma kväll.
Senare dansade jag med partivänner från Oskarshamn. Efter ett tag kom en gubbe från en annan stad och bröt in. När vi hade tagit några steg kom nästa näragubbenupplevelse. Och det gjorde ont!
Han tryckte bestämt in ett av sina ben mellan mina och började sedan föra mig runt, runt på dansgolvet. Det var en märklig upplevelse. Efter låtens slut smet jag bort.
Även om jag inte tänkte så mycket mer på det, följde erfarenheterna alltid med mig. Inför konferenser de kommande åren rådde jag andra tjejer att knipa ihop benen vid pardans. Det är bättre att se kobent ut än att riskera bli knäad. För en tid sedan var jag med om en liknande händelse. Det var inte i arbetarrörelsen men gott om gubbar.
Nu kunde jag parera det bättre, men situationen förde mig tillbaka till min första näragubbenupplevelse. Jag tänkte att det kunde vara bra att skriva om.
Kanske kallar någon mig för överkänslig. Men kanske är det någon som får sig en tankeställare. Det vore bra.