Det saknas tillit och det är just tillit och förtroende som bygger en framgångsrik skola.
En förklaring är den hårdföra kommunaliseringen av skolan, som Lewin konstaterat varit misslyckad. En annan är oförståelsen om vad läraryrket egent
ligen handlar om. Dagens ansvariga
kommunpolitiker inser inte vad som konstituerar en bra lärare och vad denne behöver för att klara sitt samhällsbärande uppdrag.
Frihet, förtroende och ansvar är de centrala delarna. Inte övervakning, misstro och detaljstyre. När en del kommuner i 2010 års avtalsrörelse ville införa stämpelklockor för lärare såg vi en förskräckande syn på vår yrkeskår. Med en sådan skolhuvudman behöver lärarna inga fiender.
Ser man läraryrket som ett akademiskt och kvalificerat yrke med stort krav på självständigt ansvarstagande så blir alla förslag som utgår från kontroll och övervakning absurda. Men om det ses som ett tjänstemannayrke ingående
i en industriell organisation av utbytbara enheter, så blir det inte ett problem.
Förslag att förstelärare ska inspektera och granska kollegors undervisning genom oanmälda besök i klassrummen bör ses i detta sammanhang. Även om det finns goda intentioner med förlaget från lokala politiker i Kalmar, så blir det ett sätt att så split mellan olika lärare.
Det hade kunnat var ett bra förslag om det handlat om verkligt kollegialt lärande, om kommunledningen förstått hur lärare arbetar, och om politikerna hade förstått syftet med karriärtjänstreformen där just skickliga lärare ska utveckla sin egen och andras undervisning.
Småningom backade kommunpolitikerna och meddelade att man har beslutat att det inte kommer att ske några oanmälda besök. Det är bra. Men hela denna hantering visar att ansvariga inte förstår lärarnas villkor och uppdrag. Det är inget som bygger förtroende och tillit.
Vi lärare vill att det ska finnas tid att utveckla vår undervisning i samarbete med kollegorna och få möjligheter att se på varandras lektioner och sen få tid att diskutera vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra.
Lärare vill bli sedda och få återkoppling från skolledningen. Under alla våra år som lärare har vi hört så många kolleger uttrycka sin besvikelse över att allt det arbete man gör så sällan kommenteras, beröms eller uppmärksammas av skolledningen.
Vi befinner oss i en brytningstid där allt fler inser hur viktiga lärarna är. Det är ett ansvarsfullt uppdrag som kräver behöriga lärare med djupa ämneskunskaper och goda förmågor. Och dessa lärare måste ges rätt förutsättningar. I det ingår respekt och stöttning. Inte övervakning och kontroll.
Inom en snar framtid har vi en utbredd lärarbrist. Och det lockar inte fler att bli lärare när oanmäld granskning och inspektion från kollegor tros vara vägen att lyfta skolan.
Lärare måste i stället få mer frihet och möjlighet att själva avgöra hur arbetet ska läggas upp. Läraryrket bygger på engagemang och kunskap.
Släpp lärarna fria och ge dem tid och möjlighet att förbereda sig och samverka kring sina ämnen med sina kollegor. Då kommer också elevernas resultat att förbättras.