µ Svar till John Ingri, Björn Öhlander och Sten-Åke Elming, NSD Debatt den 4 oktober.
Jag tackar de tre professorerna Ingri, Öhlander och Elming för svaret gällande min krönika i NSD den 28 september, kallad ”Detta är en präktig miljöskandal”.
Jag reagerade på den kraft som professorerna lagt ner på svaret, kanske inte bara till mig, utan till alla som engagerar sig gällande gruvboomen i landet, debatter som herrarna tydligen ser som mer eller mindre oseriösa. Här ser jag dock att treenigheten har försökt med det klassiska greppet att skjuta budbäraren. Det blev ett misslyckat skott den här gången.
Jag vill tydligt och klart poängtera att min text var en personlig krönika och inte en debattartikel i ämnet, än mindre en vetenskapligt signerad produkt.
Professorerna i fråga har slagit ner på rena petitesser, i stället för att vidrörda de större frågorna. Vem bryr sig, om tungmetalljonerna blir aggressivare vid mer försurade miljöer, i stället för rörligare. Innebörden är absolut densamma. I min undervisning gällande ekologi har jag alltid använt begreppet aggressiva, utan att någon har tagit illa vid sig av det. Att mena att ordet aggressiv ger metaller mänskliga drag, är för mig nonsensteorier. Bakterier, uppretade hundar eller varför inte hungriga hyenor kan också vara aggressiva.
När jag läste ”Ekologi med inriktning mot vatten” vid Umeå universitet, fick jag lära mig att det mesta till slut hamnar i vatten. Vattnets eviga kretslopp kan vi inte, vare sig undvara eller göra något åt. För mig är detta den heligaste av alla ”ekologisk motorer”.
Jag blir därför väldigt förvånad när professorerna entydligt påstår att de miljöeffekter som kan uppstå vid gruvdrift är lokala och omfattar för det mesta själva industriområdet, och dess närhet. Kan det vara lokalt betingat att bräddningsvatten/processvatten rinner ut i Muonioälven/Torneälvssystemet, eller att kraftigt damm från järnvägstransporterna skitar ner landskapet mil från gruvan? Kan det vara lokalt betingat att Jåhkåkaska sameby får sina renbetesmarker avskurna vid dagbrott kring Kallak? Knappast.
Uttalandet betyder att vi inte längre behöver oroa oss för allehanda utsläpp, trots att det för tillfället har gått ut mer ammoniak i Muonioälven än vad som tydligen är tillåtet.
Då kan den delen av debatten läggas ner, då behöver inte Girjas och Laevas samebyar oroa sig för industriell påverkan, vare sig i nationalälven Kalixälven eller i biflödet Kaitumälven. Då vet vi att de stora gruvhål som kommer att grävas inom samebyarna kommer att hålla tätt. Då kan också människorna inom Vittangi-Saarivuoma-Lainiovuoma och Könkämä samebyar delvis andas ut. Gruvområdet som Avalon Minerals har fått undersökningstillstånd på ligger på Sandåslandet norr om Kiruna, intill Pirtemusjokken, som mynnar ut i Vittangijärvi, för vidare resa genom Vittangiälven, Torneälven och ut i norra Bottenviken.
Avslutningsvis; Jag är generellt inte emot viss gruvbrytning. Vad jag däremot inte begriper är att man kan få tillstånd att etablera en gruva innan hela logistiken är klar, det vill säga att bland annat reningen och transporterna till fyllest kommer att fungera.