Tvärtom efterlyser vi att humanistiska studier blir av en sådan kvalitet att de kan tas tillvara bättre på arbetsmarknaden. Problemet idag är nämligen att många utbildningar inte bidrar till att öka studentens jobbchanser.
Det finns ingenjörsutbildningar där enbart 40 procent får ett kvalificerat jobb efteråt. Humaniora och konst (som är en kategori i SCB:s uppdelning av utbildningsområden) är emellertid särskilt drabbade. En tredjedel av de utexaminerade får inte ett jobb inom en relevant arbetsmarknad, ens efter fem år.
Vad värre är, var fjärde kan över huvud taget inte försörja sig på sysselsättning. Samtidigt lider Sverige av stor kompetensbrist på flera andra områden.
Sverige är det land i världen som har högst etableringsålder på arbetsmarknaden - 28 år. Etableringsåldern har stigit kraftigt sedan i början av 1990-talet då den låg på 21 år.
Konsekvenserna av den höga etableringsåldern är mycket stora - och allvarliga. Försenade studier, sen etablering på arbetsmarknaden, kan leda till att den enskilda individen förlorar uppemot en miljon kronor i livslön. Staten förlorar, enligt rapportens beräkningar, uppemot sju miljarder kronor. Dessutom blir konsekvenserna för individen ofta "struliga", eftersom det sena inträdet på arbetsmarknaden ofta sammanfaller med planer på utökning av familj och vad som sammanhänger med det.
Genomströmningsproblematiken är även sämre än i många andra länder. Svenska studenter utexamineras till exempel nästan fem år senare jämfört med dem
i Storbritannien. Ändå har de svårare att få jobb.
Är förklaringen att högskolan i allt högre utsträckning blivit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Studenterna vill säkert ha en utbildning av kvalitet och innehåll som leder till ett intressant arbete där de får nytta av sin utbildning och kan tillföra kompetens.
För näringslivet är det självfallet viktigt att kulturella och kreativa kunskaper är goda och varierande bland de som skall anställas. Vi ser med avund på hur många andra länder, som till exempel Storbritannien, lyckas utbilda många inom humaniora med en sådan kvalitet att de är efterfrågade av näringslivet. I dessa länder finns ekonomiska incitament både för studenter och högskolan, som premierar utbildningar som håller god kvalitet och som leder till jobb på ett helt annat sätt än i Sverige.
Den fråga som vi bör ställa oss är hur andra länder lyckas så mycket bättre än Sverige med att ge studenter från olika utbildningsinriktningar en tidig etablering på arbetsmarknaden. Svenskt Näringsliv tänker fortsätta ta den debatten.