Hon pratar om problemet med en ”förfärande brist på kunskap om hur det ser ut hos oss och vilka fördelar det faktiskt är med att leva och bo här” bland de som bor söder om Dalälven.
Kulturlivet, den vackra naturen och friska luften highligthas tillsammans med en, vad jag tolkar, uppmaning om att vi alla måste bli bättre på att saluföra Norrbotten.
Jag saluför Norrbotten vilken dag som helst. Exempelvis kulturen, alla fantastiska band, konstnärer, teatrar, festivaler och annat fantastiskt – det som får finnas kvar efter att stödet för mindre scener, kulturskolor och teatergrupper marginaliseras så de får läggas ner och lämna plats för pampiga kulturhus.
Eller den makalösa naturen, Europas sista vildmark – det som nu får finnas kvar efter att statliga- och privata bolag torrlagt älvar, skövlat skogar, ställt vindsnurror i vartenda hörn av fjällen, sprängt upp berg och slitit resurser från våra händer ner till söder om Dalälven, eller ännu värre – utomlands till skatteparadis.
Vad tycker du mer att jag ska saluföra, Kristina?
Ska jag saluföra att Kiruna kommun har en nedmonterad sjukvård, inget BB – skräcken över att föda barn i bilen någonstans i mörkret mellan Gällivare och Svappavaara?
Att akutkirurigi inte finns i en stad som huserar en av världens största underjordsgruvor?
Ska jag saluföra att de i byarna, trots att de betalar lika mycket telefonräkning som alla andra, ibland får nöja sig med att nätet helt enkelt inte fungerar?
Ska jag saluföra att min mamma och mina mostrar på hemtjänsten är underbemannade och får äta sina luncher i bilen när de kör i ilfart mellan vårdtagare, på dåligt plogade vägar utan extraljus för att kommunen skurit så mycket i deras budget?
Ska jag saluföra att små barn får pendla flera mil dagligen för att kunna gå i skola?
Eller ska jag saluföra stadsflytten – att det första som byggs i en stad med akut bostadsbrist är ett vräkigt stadshus?
Eller tänkte ni husera bostadslösa där och själva ha era kontor i barackerna utanför tills fler bostäder byggts?
Nej, jag vet att det inte är lätt att vara politiker i Kiruna, eller i Norrbotten.
Nej, jag vet att ni inte velat ta beslut som lett fram till hur det ser ut idag.
Men det gör mig förbannad att ansvaret ska läggas i knäet på medborgarna. Tror du inte att vi saluför vår vackra hembygd?
Vi gör så gott vi kan, men ni gör det inte lätt för oss och borde föregå med gott exempel.
Hur vore det om alla politiker i Norrbotten, oavsett partitillhörighet, skulle bli en samlad kraft mot piskorna i Stockholm?
Hur vore det om ni tillsammans blev en kraft för ändra Minerallagen så åtminstone lite pengar stannar kvar här och kan rusta upp infrastrukturen?
Då skulle de som vill jobba inom skola, vård och omsorg kunna jobba kvar istället för att söka sig till industrin.
Hur vore det om ni högljutt demonstrerade på plats när landstinget river vår trygghet och rätt till lika sjukvård?
Hur vore det om ni vägrade acceptera? Vi skulle stå bakom er i vartenda beslut om vi bara kände att ni stod på vår sida – inte bara böjde er för beslut från regeringen.
Du kanske tycker att det är lätta svar på svåra frågor, men måste det vara så svårt?
Kan det inte någon gång komma ett ”Nej, vi accepterar inte det här. Nu räcker det!”?
Jag har turnerat över hela landet, många gånger.
Jag highlightar människorna i Norrbotten varenda gång. Dessa kämpar som trots svårigheter förgyller platsen de bor på efter bästa förmåga, för sig själv och andra.
Men jag lämnade Kiruna för att jag inte kände mig trygg där.
Jag lämnade Norrbotten för att jag tröttnade på hur ryggradslöst våra folkvalda bemötte förödande beslut från regeringen och ägnar sig åt pajkastning och dumheter på kommunfullmäktige, istället för att gemensamt bli en kraft för att stärka Kiruna och Norrbotten.
Vi utflyttade längtar hem. Medborgarna väntar på er. Ni är valda av oss, ställ er i fronten och vi backar er hela vägen till Rosenbad.
Tack för ordet.
Viktor Mattsson
Medlem i Höstorkestern och utflyttad Vittangi- & Kirunabo