Jobben är vår enskilt viktigaste fråga. Det handlar om att människor ska komma till sin rätt, att företag ska växa och att vi ska ha tillräckliga resurser till välfärden. Och jobben har blivit fler, men det finns fortfarande människor som upplever att trösklarna till jobb är för höga. Om vi menar allvar med att Sverige ska vara ett land där alla får bidra måste vi se alla och glömma ingen.
Alliansregeringen har under de senaste sju åren lagt om politiken. Vi har satsat på tillväxt, jobb och utbildning. Det har lett till att över 250 000 fler går till jobbet i dag än 2006 samt att utanförskapet minskat från över 20 till under 15 procent, och är nu lägre än det varit någon gång sedan 1990. Människor som tidigare stod utanför är nu inkluderade.
Det stora utanförskapet hotade hela grunden för den svenska välfärdsmodellen. Arbetslinjen, att alla som kan försörja sig själva genom arbete också gör det, är förutsättningen för att vi generöst ska kunna hjälpa dem som inte kan arbeta.
När utanförskapet var som störst, år 2005, hade Sverige 550 000 förtidspensionärer och det året förtidspensionerades 73 000 svenskar. Året efter levde var femte svensk i arbetsför ålder på sociala ersättningar, totalt över en miljon människor. Många levde i ofrivillig passivitet. Svartarbete var utbrett.
Mycket har hänt sedan dess. Framför allt har de långa sjukfallen blivit färre. Sedan hösten 2006 har de halverats i riket. I Norrbottens län har de långa sjukfallen minskat med hela 70 procent mellan oktober 2006 och oktober 2013, samtidigt som antalet nya förtidspensionärer minskat med 35 procent under samma period.
Torsdag och fredag den 26 och 27 juni besöker jag bland annat LKAB i Malmberget och Kirunafestivalen i Kiruna, två verksamheter som bidrar till att fler människor får en chans att efter egen förmåga och egen möjlighet delta i samhället. Och vi ska lära av de goda förebilder som finns och i stället för att se omöjligheter och skylla på rådande strukturer ska vi se förutsättningar och kreativitet.
Välfärd börjar med arbete och företagande. Bara så kan de allra flesta både stå på egna ben och samtidigt bidra med skatteinkomster till det gemensamma.
Inför valårets välfärdsdebatter har vi respekt för att Alliansen och den rödgröna oppositionen har olika syn på arbete, företagande, skatter och bidrag. Vägvalet för framtiden avgörs i höstens val. Men ett val kräver ärlighet. Höjda bidrag och slopade tidsgränser i sjukförsäkringen får allvarliga ekonomiska konsekvenser. Det visar tidigare erfarenheter.
Vi måste därför fortsätta arbeta för att fler människor får rätt stöd och bättre rehabilitering, så att man kan gå från sjukskrivning till jobb. ”Alla behövs” är inte bara en slogan, utan ett samhällsbärande värde som krävs om vi ska kunna nå målet om fem miljoner personer som arbetar. Alla kan bidra med något och om alla ska kunna bidra med något så behövs också alla sorters jobb.