Det är inte roligt att vara personal eller patient i vården i sommar. När den nedåtgående spiralen för Norrbottens landsting slår nya bottenrekord gräver landstingsrådet Anders Öberg (S) kanske lite väl djupt i lådorna för att hitta några ljuspunkter.
I sin debattartikel här ovanför går han tillbaka ända till 1938 och slår sig för bröstet för socialdemokraternas arbete för två veckors lagstadgad semester vilket väl knappast är något som är relevant för dem som kämpar i vården i sommar. När han dessutom bedyrar att det varken saknas vilja eller engagemang att få bukt med sommarproblemen så funderar man ju vad det egentligen är som saknas hos vår landstingsledning?
Ansvaret för att man på nytt misslyckas att upprätthålla den sjukvårdsverksamhet vi Norrbottningar ska kunna kräva under sommaren är inget Anders Öberg kan ducka för. Situationen under sommartid är egentligen bara ett allvarligt symtom för grundsjukdomen som handlar om hur situationen med vakanser i vården ser ut under det övriga verksamhetsåret. För att klara en vettig sommarbemanning för våra anställda och en patientsäkervård så är det vårt långsiktiga arbete som attraktiv arbetsgivare som måste stärkas.
Från Folkpartiets sida har vi under hela förra året varnat för att vi skulle kunna hamna i en liknande personalbristbaserad kris som vi nu är i och vi har utifrån detta också lagt förslag på åtgärder. En förbättrad personalsituation ska byggas runt en satsning på mer marknadsmässiga löner i våra bristyrken men också vara bredare med en generell översyn av förmåner och arbetsvillkor. Nya möjligheter till karriärtjänster i vården och ett bättre ledarskap kan också långsiktigt förbättra landstingets och vårdyrkenas attraktivitet.
Men det handlar också om landstingets organisation. Vi ska inte producera all vård själva när andra vårdgivare gör det billigare och bättre. För att kunna säkerställa en god vård för våra äldre multisjuka behövs det en översyn av vilka andra patient- och diagnosgrupper som kan resa för sin specialistvård. För många människor mitt i yrkeslivet som drabbas av en väl definierad och åtgärdbar åkomma är det fullt möjligt att resa till Umeå eller Stockholm för att få en snabb behandling istället för att hamna i någon av Norrbottens vårdköer eller ta upp en plats på sjukhuset för någon som behöver den bättre.
Det är bra att vi har ett landstingsråd som är engagerat men det engagemanget har bevisligen inte räckt för att fylla vakanserna i vården. Det vi behöver mer av är förändringsvilja och nytänkande. För när vi som arbetsgivare prioriterar vår personal så kommer det också så tydligt våra patienter till godo.