Svar till Henry Magnusson och Esa Norojärvi, NSD Debatt den 16 april.
Henry Magnusson och Esa Norojärvi från Hyresgästföreningen tecknar i NSD en ganska dyster bild av stadsutveckling, behovet av att rekrytera nyckelpersoner och hur illa det skulle bli om det infördes marknadshyror i Sverige.
Från Fastighetsägarnas sida försöker vi se utvecklingen ur ett mer positivt perspektiv. Det vore illa om vi inte tror att det går att utveckla varumärket, attrahera duktig arbetskraft och bygga nya hyresrätter och lokaler utan att allt blir elände!
Vad är det som är så ”cyniskt” med att locka duktig arbetskraft till Norrbotten, som Hyresgästföreningen menar? Alternativet är ju att länet på sikt stagnerar om företagen inte får tag i rätt arbetskraft. Vi måste väl ha någon slags framtidstro och tilltro till en utveckling som passar alla invånare, gamla som nya och med olika tjocklek på plånboken.
Sin (o)vana trogen lyfter Hyresgästföreningen fram marknadshyror som det mest onda av allt ont. Det krävs ett ganska stort mått av fantasi för att inte se någon koppling mellan det unikt reglerade hyressättningssystemet i Sverige och den unikt stora svenska bostadsbristen. Självklar finns ett samband! Och självklart ska vi inte ändra kurs över en natt.
I Sverige har vi en lång tradition av att värna om både marknadsekonomin och det sociala ansvaret. Det ska vi också göra den dag när politikerna inser det oundvikliga behovet av att förändra vårt nuvarande system som överlevt sig själv med råge.
Att hyrorna bättre ska avspegla vad hyresgästerna efterfrågar är varken märkligt eller dramatiskt. Och Luleå är inte London, så hyresnivåer på 30 000-40 000 kronor per månad som Henry Magnusson och Esa Norojärvi skriver om i sin artikel är bara skrämselpropaganda.
Det säger sig självt att fastighetsägare inte kommer att ta ut hyror som gör att ingen har råd att bo i deras hus. Det vore höjden av dåligt företagande.
Nu är ju inte en friare hyressättning lösningen på alla problem även om det är viktigt. Hyresrätten är fortfarande missgynnad skattemässigt jämfört med villor och bostadsrätter, nyproduktionskostnaderna är skyhöga och regelverket alltför omfattande. Allt sådant borde prövas innan skattepengar används för bostadssubventioner, som debattörerna är inne på. Vi tror att dessa skattepengar behövs i skola, vård och omsorg.
Dessutom går det att göra mycket lokalt, med god marktilldelning, smidig bygglovsprocess och en positiv attityd till investeringar i kommunen.